Frankrike begränsar embargoperioder för parallellpublicering och inför ett undantag för text- och datautvinning

Uppdatering 2016-10-13: lagen ”pour une République numérique” har beslutats och trätt i kraft den 8 oktober 2016. Den slutliga versionen finns här (se artiklar 30 och 38).


Genom lagen ”pour une République numérique” (för en digital republik) kommer Frankrike snart att begränsa embargoperioderna för parallellpublicering av vetenskapliga artiklar och inkludera ett undantag i sin upphovsrättlagstiftning som uttryckligen tillåter text- och datautvinning.

Begränsade embargoperioder för parallellpublicering och återanvändning av underliggande data

När en forskare får sin artikel publicerad i en vetenskaplig tidskrift måste hen skriva på förlagets publiceringsavtal. Detta avtal innebär ofta att forskaren överlåter sina ekonomiska rättigheter till förlaget, som då ges rätten att framställa exemplar av artikeln samt att bestämma över hur den sprids och tillgängliggörs (1), inklusive rättigheten för forskaren att själv publicera artikeln via andra kanaler.

Allt fler vetenskapliga förlag tillåter dock att forskare parallellpublicerar (2) sin artikel, till exempel i ett institutionellt öppet repositorium. Problemet är att förlagen har olika policyer för detta (3), särskilt vad gäller längden på den embargoperiod som bestämmer hur lång tid efter publicering som artikeln får deponeras i ett repositorium, och därmed göras öppet tillgänglig för alla.

Bild av Wiki Science ouverte (CC-By-NC)

(bild av Wiki Science ouverte – CC-By-NC)

Den nya franska lagstiftningen fastslår att embargoperioden inte får vara längre än 6 månader inom naturvetenskap, medicin- och teknikområdena och 12 månader inom humaniora och samhällsvetenskap efter att artikeln publicerats i tidskriften (4). Parallellpublicering gäller då den slutgiltiga versionen av det sakkunniggranskade manuskript som har accepterats för publicering. Denna version blir då öppet tillgänglig via internet, ”gratis, i ett öppet format och digitalt” indikerar lagen. Artikeln ska vara ett resultat av forskning som har finansierats med minst 50 % offentliga medel. Den tidskrift där den första publikationen sker ska minst ha en årlig utgivningsfrekvens. Den parallellpublicerade artikeln får inte bli föremål för exploatering som en del av en kommersiell förlagsverksamhet.

Lagen lägger till att data som har producerats i samband med forskning som har finansierats av minst 50 % offentliga medel och som inte är skyddad av särskilda rättigheter (till exempel en upphovsrättsskyddad bild som ingår i data eller personskyddad data) får återanvändas fritt från och med det öppna tillgängliggörandet. Förlaget som publicerar en artikel får inte begränsa återanvändningen av den underliggande data som har producerats i samband med artikeln. På denna punkt är lagtexten dock något oklar men kan tolkas som ett sätt att förhindra förlagen att använda sig av det rättsliga skyddet för databaser för att ”låsa in” den underliggande datan.

En viktig punkt i den nya lagen är att det inte är tillåtet att avtala bort dessa bestämmelser. De kommer således att gälla även om publiceringsavtalet mellan förlaget och forskaren säger annorlunda.

Undantag i upphovsrättlagstiftningen som tillåter text- och datautvinning

Samma lagtext innehåller också en artikel som underlättar användningen av text- och datautvinning (”text and data mining” på engelska, förkortat TDM) i Frankrike.

10Francs-1940-f

”Billet de 10 francs” av Banque de France (PD)

I dagsläget behöver forskare ofta söka tillstånd och även förhandla om licenser när de vill utföra TDM på upphovsrättsskyddat material, vilket i praktiken kan få forskare att avstå från viss forskning. Den nuvarande EU-lagstiftningen är inte anpassad till TDM och EU-kommissionen förväntas komma med ett reformförslag under hösten som ska gälla i alla EU-länder.

Fransmännen inväntar dock inte den kommande EU-lagstiftningen utan inför en reform som liknar den som gjordes i Storbritannien 2014. Enligt den nya lagen får forskare som arbetar inom ramen för fransk offentlig forskning utföra TDM på material som de har laglig tillgång till.  Detta innebär att när ett lärosäte har skaffat en licens för att få tillgång till en tidskriftsdatabas får lärosätets forskare använda sig av TDM-tekniken på denna databas utan att behöva en ytterligare licens från upphovsrättsinnehavaren. TDM får dock inte utföras i kommersiellt syfte.

 

Lagen ”pour une République numérique” ska genomgå en sista formell omröstning i den franska senaten i slutet av september, men detta kommer sannolikt inte ändra innehållet i lagtexten. Därefter väntas lagen träda i kraft redan under hösten 2016.

Nuvarande version av lagtexten (d.v.s. innan den sista omröstningen i senaten) finns här. Se ”Article 17” för embargoperioder (icke-officiell översättning på engelska här) och ”Article 18 bis” för text- och datautvinning.

 

(1) Till skillnad från att istället använda en Creative Commons-licens som gör att forskaren själv väljer vilka friheter artikeln ska ha.
(2) Ibland används begreppet ”självarkiverar”.
(3) Databasen SHERPA/RoMEO listar dessa policyer.
(4) Den franska embargoperioden motsvarar den som EU föreskriver för publikationer finansierade av programmet Horisont 2020 (se sida 7 i detta dokument).
Det här inlägget postades i EU, Licenser, Nyheter, TDM. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Frankrike begränsar embargoperioder för parallellpublicering och inför ett undantag för text- och datautvinning

  1. Pingback: Text- och datautvinning, EU och licensavtal: Hur kan juridiken underlätta? (1/2) | Open access i Sverige