Ekonomiskt och tekniskt stöd till tidskrifter som publicerar med öppen tillgång. (UTKAST) Dnr 6.6-2017-488

1. Sammanfattning

Omvandlingen till ett öppet forskningssamhälle drivs på både internationell och nationell nivå. Det finns redan i dag ett stort antal tidskrifter nationellt och internationellt som publicerar helt eller delvis med öppen tillgång till material. I en rapport från Kungliga biblioteket från 2016 noterades att cirka 39 procent av Sveriges vetenskapliga produktion fanns att gratis ladda ner i digitalt format på ett eller annat sätt.[1]

Dock har praxis ofta utvecklats på internationell nivå, och det är därför viktigt att även forskningspublikationer på svenska lyfts och synliggörs och att svenska vetenskapliga tidskrifter ges möjligheter att publicera öppet på liknande villkor. Den här rapporten anvisar vägar för denna omställning och identifierar infrastrukturella och praktiska förändringar som krävs för att vi ska nå regeringens mål att den svenska forskning som finansieras med offentliga medel ska vara öppet tillgänglig senast 2026.

Utredningsgruppen har undersökt forskares (redaktörers) inställning till öppen tillgång och svaren pendlar mellan entusiasm och skepsis. Många upplever det som ännu en uppsättning svårrealiserade krav. För att en omställning ska vara framgångsrik krävs att de lösningar och stödformer som erbjuds är så pass attraktiva att de ger en pull-effekt.

De främsta farhågor som uttrycks rör finansiering, produktion, förmedling och lagring av digitala och öppet tillgängliga tidskrifter. För att säkerställa de vetenskapliga tidskrifternas fortlevnad över tid krävs investeringar på alla dessa områden.

Utredningen rörande öppen tillgång till vetenskapliga tidskrifter föreslår därför:

  • att det upprättas en nationell standard och arkiveringsprincip för digital publicering av vetenskapliga artiklar
  • att det upprättas en plattform för arkivering, spridning och synliggörande av svenska vetenskapliga tidskrifter
  • att det inrättas stödfunktioner för hjälp och kunskapsförmedling om digital publicering
  • att det erbjuds ekonomiska ramar för att långsiktigt säkerställa och utveckla redaktionellt arbete med och publicering av vetenskapliga tidskrifter
  • att den ekonomiska ersättningen kopplas till inrapportering och leverans av publicerat material
  • att det inrättas en fristående forskarstyrd organisation för att tillvarata intressen från vetenskapliga föreningar/samfund och tidskrifter

2. Uppdrag

Den omedelbara bakgrunden till uppdraget framgår av regeringens forskningsproposition 2016:17/50, s. 106–108. Direktivet för utredningsgruppen om ekonomiskt och tekniskt stöd till tidskrifter som omvandlas till öppen tillgång har följande lydelse: Ta fram rekommendationer för hur prenumerationsbaserade tidskrifter utgivna i Sverige kan omvandlas till öppet tillgängliga.

Med öppet tillgänglig avses i detta sammanhang att alla publikationer ska vara möjliga att fritt ta del av omedelbart efter publicering och utan kostnad för användarna.

3. Inledning

Den digitala omvandlingen påverkar alla samhälleliga verksamheter, inte minst de mediala. Musikindustrin och tidningsbranschen är exempel på affärsgrenar som behövt tänka om och finna nya finansieringsmodeller. Statsmakterna har, oberoende av regering, uttalat en tydlig ambition att inom en tioårsperiod ska all svensk offentligt finansierad forskning i normalfallet vara fritt tillgänglig. ”Information vill vara fri” är ett slagord som närmast blivit en truism inom medieforskningen, men den måste tas på allvar i en tid då allt fler använder nätet som sin huvudsakliga eller enda källa för omvärldsanalys. I en sådan situation kan inte den mest kvalificerade informationen döljas bakom betalväggar, utan måste vara tillgänglig för alla medborgare.

Även om det finns en uppenbar demokrati- och rättviseaspekt har utgångspunkten för utredningen varit, att om en övergång till öppen tillgång ska bli framgångsrik måste omställningen upplevas som lockande för både forskare och tidskriftsutgivare. Det är också av vikt att omställningen till öppen vetenskap inte inskränker den akademiska friheten. Forskare måste fortsättningsvis själva kunna styra över var de väljer att kommunicera om sin forskning. Detta kan kräva ett förändrat system för meritvärdering och utbildningsinsatser om hur forskningskommunikation och upphovsrätt fungerar, men framför allt behöver det offentliga bidra med stöd till en digital infrastruktur som lyfter svenska tidskrifter till samma nivå som internationell vetenskaplig publicering. Det nuvarande publiceringssystemet bygger på en balans mellan olika aktörer – forskare, utgivare, finansiärer etc. – och om förutsättningarna ändras i något led måste det kompenseras på annat sätt för att inte en ömtålig konstruktion som byggts upp under lång tid ska falla samman.

De befintliga vetenskapliga tidskrifterna utgör en essentiell komponent i den svenska vetenskapliga kommunikationen. Många av dem har lagt fast sin trovärdighet under lång tid medan andra etablerats för att fylla nya behov. Av de cirka 250 tidskrifter som ingått i vår kartläggning har en femtedel existerat sedan före 1950; medianåret för utgivningens begynnelse är 1998. En omställning till ett öppet publiceringslandskap förutsätter en varsam transition där etablerade publiceringskanaler ges goda förutsättningar att fortsätta sin verksamhet och vid behov suppleras av nya.

Ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap vid Vetenskapsrådet uttalade nyligen starkt stöd åt behovet av högkvalitativa öppet tillgängliga svenska tidskrifter. Man betonade också vikten av att tidskrifterna ges ekonomiskt stöd för sin verksamhet:

Inom humaniora och samhällsvetenskap måste svenska språket vara ett viktigt och aktivt verktyg för att sprida forskningsresultat nationellt, både inom forskarkollektivet och i samhället i stort. För att tillse att svenskan bibehålls och stärks som vetenskapligt språk, med fungerande terminologi för nya metoder och teorier, behövs högkvalitativa öppet tillgängliga svenskspråkiga publiceringskanaler. Lämpliga exempel på sådana kan vara vetenskapliga tidskrifter på svenska med vetenskapligt granskningsförfarande enligt peer-review. Mot den bakgrunden är ämnesrådets tidskriftsstöd ett viktigt verktyg för att upprätthålla vetenskapliga publiceringskanaler på svenska. En rekommendation är att tidskriftsstödet utlyses även i framtiden för att bevara mångfalden av öppet tillgängliga kanaler för spridning av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Med tanke på det stora antalet ansökningar och de relativt blygsamma summor som kan beviljas bör det även övervägas om stödet kan höjas.[2]

Uttalandet gäller specifikt humanvetenskapliga tidskrifter och de kulturbundna vetenskaperna har särskilda behov i sammanhanget, men utredningsgruppen vill betona att även naturvetenskapliga tidskrifter på motsvarande sätt måste ges möjlighet att bedriva verksamhet utifrån sina villkor. Även de många svenska vetenskapliga tidskrifter som publicerar på engelska och primärt vänder sig mot en internationell publik är ett ansvar för svenska forskningsfinansiärer.

De infrastrukturella satsningar som krävs för att tidskrifterna ska överleva och utvecklas ska ses som nödvändiga investeringar i framtidens kunskapssamhälle.

3.1. Problemformulering

Utredningsgruppen har haft att beakta två problem:

  1. Hur kan vetenskapliga tidskrifters arbete med öppen tillgång underlättas?
  2. Hur kan öppet tillgängliga tidskrifter synliggöras och nyttiggöras?

Vårt utredningsarbete har visat att det inte saknas vilja inom forskarsamhället att publicera vetenskap med öppen tillgänglighet, däremot saknas ofta de infrastrukturella förutsättningarna. Att många svenska tidskrifter samarbetar med kommersiella förlag beror på att dessa i olika grad tillhandahåller nödvändiga tjänster såsom manushantering, digital produktion, citeringsspårning, språkgranskning, distribution, marknadsföring, lagring och samsökning. För att svenska tidskrifter ska synas och räknas med bör samma tjänster tillhandahållas genom andra system eller strukturer som är lika bra eller bättre än de befintliga. En väl genomarbetad infrastruktur torde också kunna utgöra ett lockande alternativ till kommersiella aktörer.

Digital publicering innebär inte bara ett nytt format, den öppnar också för nya sätt att inhämta, bearbeta och tillämpa forskningsresultat. Det krävs därför planering och ett fortlöpande utvecklingsarbete för att i framtiden kunna utnyttja den fulla potentialen i ett digitalt och öppet tillgängligt publiceringslandskap. Planeringen bör utgå från de så kallade FAIR-principerna,[3] som ska borga för att materialet blir tillgängligt och användbart för så många som möjligt.

3.2. Definitioner och avgränsningar

Forskning och vetenskap är i hög grad internationell verksamhet och ett svenskt regelverk måste utformas i samklang med motsvarande krav i andra länder. Det måste också beakta högskolelagens allmänna princip att forskningsresultat ska få fritt publiceras.

Kravet på öppen tillgång till svensk offentligt finansierad forskning kommer att påverka tidskrifterna på två sätt: 1) de tidskrifter som uppbär offentligt stöd i en eller annan form kommer att behöva anpassa sig efter kraven på öppen tillgång; 2) de forskare som finansierar sin forskning via offentliga medel kommer att behöva redovisa sina resultat i kanaler som är öppet tillgängliga.

Utredningsgruppen har definierat svensk vetenskaplig tidskrift på följande sätt:

Som svensk definieras en tidskrift där a) minst två redaktörer är verksamma i Sverige; eller b) där redaktionsråd till huvuddelen eller uteslutande består av i Sverige verksamma forskare; eller c) med en redaktion som ambulerar mellan två eller flera nordiska länder varav Sverige är ett; eller d) som ges ut av i Sverige registrerad huvudman (organisation eller förlag).

En tidskrift är en periodiskt utkommande publikation som varaktigt utkommer med minst ett nummer per år och som har en redaktion som svarar för kontinuitet och komposition av innehållet.

Vetenskaplig är den tidskrift som publicerar originalforskning som genomgått kollegial sakkunniggranskning före publicering.

Utifrån dessa kriterier och med hjälp av Nationalbibliografin vid Kungliga biblioteket har utredningen tagit fram en nettolista på cirka 340 tidskrifter. Med kompletteringar från andra kanaler och bortsorteringar efter individuell granskning av varje tidskrift återstår 232 tidskrifter (bilaga 1). Listan ska inte betraktas som fullständig, men den torde ringa in det absoluta flertalet tidskrifter enligt kriterierna ovan och den bör vara representativ för statistiska ändamål.

Av svenska vetenskapliga tidskrifter är omkring 2/3 humanvetenskapliga, medan 1/3 är naturvetenskapliga. En helt övervägande del har en vetenskaplig förening som huvudman och omkring 60 procent ges ut utan kommersiellt förlag i ryggen.

Den potentiella eller förväntade läsekretsen varierar stort mellan olika tidskrifter och vetenskapsområden. Somliga tidskrifter är mycket specialiserade och finner få läsare bortom en initierad krets av experter medan andra når långt utanför vetenskapssamfundet. Dessa skillnader reflekterar olika vetenskapliga traditioner som fyller olika funktioner och måste respekteras.

Kraven på öppen tillgång måste utformas med hänsyn tagen till att det stora flertalet svenska vetenskapliga tidskrifter utges utan vinstsyfte, med en liten organisation och med hög grad av ideellt arbete. Tidskrifterna utgör en oumbärlig, vital och levande del av den vetenskapliga infrastrukturen, men de knappa marginalerna gör att små förändringar av villkoren kan få långtgående konsekvenser.

4. Metod och material

Utredningen har genomförts med blick på utvecklingen i omvärlden och i fortlöpande kommunikation med de vetenskapliga tidskrifter som identifierats under arbetets gång. I omvärldsanalysen har särskilt de nordiska grannländerna studerats. Såväl de grundläggande ekonomiska och infrastrukturella förutsättningarna som rörelsen mot öppen tillgång är likartad i alla nordiska länder.

I januari 2018 genomförde utredningsgruppen ett studiebesök i Helsingfors för att inhämta kunskap om det så kallade Kotilava-projektet, som strävat efter att ta ett helhetsgrepp om det finländska vetenskapliga publiceringslandskapet.

Den 6 mars 2018 genomfördes ett samrådsmöte på Kungliga biblioteket med redaktionerna för svenska vetenskapliga tidskrifter. Ett sjuttiotal tidskrifter hörsammade inbjudan.

Fortlöpande kontakt har hållits med det svenska OJS-nätverket som består av representanter från universitetsbibliotek som arbetar med eller vill arbeta med stöd till publicering via plattformen Open Journal System (OJS).[4] De flesta som deltar i nätverket har redan etablerade OJS-installationer, exempelvis vid Lunds universitetsbibliotek, Linköpings universitetsbibliotek, Umeå universitetsbibliotek och Malmö universitetsbibliotek. Utredningsgruppen har deltagit i en nätverksträff för att inhämta synpunkter på hur en nationell strategi för övergången till öppen vetenskap kan implementeras. En skriftlig kort enkät har skickats ut där nätverkets deltagare fått möjlighet att rapportera omfattningen av deras stödverksamhet för publicering. Dialog har även förts med motsvarande danska OJS-nätverk.

I maj 2018 sändes en enkät till redaktionerna för 237 vetenskapliga tidskrifter. Svarsfrekvensen var 35 procent (82 tidskrifter).

Den senaste omgången ansökningshandlingar för tidskriftsstöd från Vetenskapsrådet (41 st.) har analyserats, särskilt med sikte på tidskrifternas ekonomi. Därutöver har ansökningarna om motsvarande bidrag från Forte (7 st.) samt NOP-HS, Nordisk publiceringsnämnd för humanistiska och samhällsvetenskapliga tidskrifter (21 st.) studerats, men då de tre forskningsrådens ansökningsblanketter inte är uniforma har det inte varit möjligt att göra en samlad analys av alla ansökningar om tidskriftsbidrag.

Under oktober 2018 sänds ett utkast till rapporten på inspelsrunda till redaktionerna för svenska vetenskapliga tidskrifter och ett antal andra aktörer. Synpunkterna bearbetas och införs i den slutliga version, som utredningsgruppen lämnar i december 2018.

När utredningsgruppen är klar med sitt arbete granskas rapporten av Gruppen för öppen tillgång[5] innan den lämnas till Kungliga bibliotekets ledningsgrupp, som återrapporterar uppdraget till regeringen under våren 2019.

5. Omvärldsrapport

Rörelsen mot öppen tillgång är internationell och en utveckling liknande den i Sverige pågår i de flesta jämförbara länder. Inom EU bedrivs flera projekt som syftar till att stödja övergången till öppen vetenskap, däribland arbetet med en pan-europeisk plattform för att sprida och lagra publikationer och forskningsdata, det så kallade European Open Science Cloud, EOSC.[6] Syftet är att internationella och nationella vetenskapliga kanaler ska kunna aggregera sitt innehåll till en gemensam plattform eller databas där materialet indexeras på ett likartat sätt oberoende av akademisk disciplin. Här finns många utmaningar, inte minst med tanke på att forskning bedrivs på många olika språk och att publiceringslandskapet i Europa är långtifrån standardiserat eller anpassat till digital teknik.

Det senaste och hittills mest offensiva initiativet är cOAlition S, ett samarbete mellan forskningsfinansiärer i Europa och EU-kommissionens sekretariat för forskning och innovation.[7] I den deklaration de utfärdat stipuleras uppdaterade rekommendationer för att snabbare nå målet med 100 procent öppen tillgång till vetenskapliga tidskrifter år 2020. Planen som lanserades den 4 september 2018 kallas också för ”Plan S” och innefattar ett antal strategiska steg där de forskningsfinansiärer som stödjer initiativet förordar att publiceringsbidrag bara delas ut till forskare som valt att publicera sig i kanaler där allt innehåll är öppet tillgängligt – så kallad hybrid-publicering[8] accepteras med andra ord inte i denna deklaration. I Plan S ingår också att färdiga forskningsresultat ska göras omedelbart tillgängliga den dag de publiceras och att materialet ska ha en CC BY-licens.[9]

Plan S-initiativet har väckt uppmärksamhet då det frångått den tidigare mjukare linje som använts bland annat i riktlinjerna för Horizon 2020-programmet,[10] där publikationer ansetts följa planen så länge de funnits tillgängliga i någon form i en öppen databas efter högst 6 månader för artiklar inom naturvetenskap, matematik och teknik, eller 12 månader för humaniora och samhällsvetenskap. Den mer offensiva linjen i Plan S beror på att de stora kommersiella förlagen anpassat sina affärsmodeller för öppen tillgång men inte i den riktning som EU-kommissionen och vissa forskningsfinansiärer önskar. Många förlag tar ut höga publiceringsavgifter i tillägg till att de fortsätter att sälja prenumerationer för samma tidskrift och det innehåll som inte är öppet tillgängligt. Tidigare har parallellpublicering varit en accepterad form av öppen tillgång, men denna metod underkänns i Plan S, eftersom den tillrättalagda versionen av vetenskapliga artiklar torde ha större värde för läsaren, enligt författarna till planen. Syftet med initiativet från cOAlition S är även att forskningsartiklar ska tillgängliggöras med öppen tillgång utan dröjsmål, det vill säga utan den embargotid som ofta tillämpas vid parallellpublicering (för nuvarande villkor, se även databasen SHERPA/RoMEO[11]). En annan viktig punkt i Plan S är att ta itu med de skenande kostnaderna för öppen publicering. I planen ingår därför också förslaget att forskningsfinansiärer ska ange en maxgräns för vad publicering av (eller tillgång till) artiklar får kosta.

Problemen med diversifiering av plattformar, med ökande kostnader och med att övergången till öppen tillgång inte sker tillräckligt snabbt har även tagits upp av samarbetsprojektet OPERAS, Open Access in the European Research Area through Scholarly Communication,[12] som är ett forum för oberoende aktörer såsom mindre akademiska förlag, universitetsförlag och universitetsbibliotek verksamma inom humaniora och samhällsvetenskap. Projektet initierades av den franska publiceringsplattformen Open Edition.[13] Via enkäter och teknisk genomlysning har OPERAS identifierat sju problemområden som kräver samverkan om ett gemensamt vetenskapsmoln ska kunna förverkligas: e-infrastrukturer och samarbeten, flerspråkighet, diversifierade affärsmodeller, tekniska utmaningar och plattformar samt spridning och synlighet för publicerat material. OPERAS är bara ett exempel på hur aktörer arbetar tillsammans för att försöka lösa utmaningen med att göra forskningsresultat mer tillgängliga i digitalt och publicerat format.

Dessa och andra liknande samarbeten måste tas i noga beaktande i utformningen av svenska infrastrukturella system.

5.1. Några befintliga finansieringsmodeller

De etablerade aktörerna på marknaden har utarbetat ett antal olika affärsmodeller för att kunna lyfta på betalväggen och ge tillgång till vetenskapligt material. Det har under åren gjorts åtskilliga studier, som syftar till att kartlägga kostnader för att publicera öppet.[14] Behovet att kartlägga kostnader har aktualiserats när de förlag där flest författare vill publicera sig har infört höga avgifter för publicering.

  • Guld OA (kallas också full OA eller ren OA) – En affärsmodell som beskriver tidskrifter som endast publicerar öppet material med en CC-licens och direkt vid publiceringsdagen. Det förekommer ofta men inte alltid en publiceringsavgift/artikelavgift/APC som betalas av författaren, av författarens arbetsgivare, av en organisation eller med hjälp av en finansiär. Den genomsnittliga kostnaden för en artikel i en sådan här tidskrift är enligt aktuella beräkningar cirka 1 488 euro (drygt 15 000 kr).[15]
  • Hybrid OA – Ett system där tidskrifter publicerar delar av innehållet bakom en betalvägg och det material som görs öppet tillgängligt beror på författarens eget val. Denna variant skapar debatt inom universitetsvärlden, eftersom lärosätena både betalar för att läsa och för att publicera i samma tidskrift och den exakta fördelningen av kostnader är oklar. Denna typ av artiklar är oftast dyrare att publicera än Guld OA. Genomsnittlig kostnad uppskattas till 2 445 euro per artikel (drygt 25 000 kr).
  • Offsetting-avtal – Förlagsavtal som inkluderar avgifter både för att läsa och för att publicera vetenskapliga artiklar (de kallas också Read-and-Publish agreements). Avsikten är att få bättre kontroll över kostnader. Inkluderar ofta hybrid OA-artiklar.
  • Nationella eller lokala avtal – För att undvika okontrollerbara kostnader och onödig administration för författare har flera rena OA-förlag ingått avtal med enskilda lärosäten eller konsortier som betalar avgifterna.
  • Konsortier eller sammanslutningar – Flera aktörer inom humaniora och samhällsvetenskap samfinansierar sin projektverksamhet så att enskilda författare inte ska behöva belastas med att betala publiceringsavgifter. Ett exempel är Open Library of Humanities som har administrerat bidrag från nära 200 bibliotek över hela världen, vilka betalar för driften av 26 humanvetenskapliga tidskrifter.
  • ”Freemium” – En affärsmodell där den enkla digitala versionen av artikeln är gratis att ladda ner (vanligtvis i PDF-format) medan intäkterna kommer från att användare exempelvis betalar för mer avancerade digitala format eller tryckta versioner.
  • Annonsintäkter – Att sälja annonsplats i samband med publiceringen av den digitala tidskriften eller i den tryckta tidskriften kan helt eller delvis finansiera en öppen publiceringsmodell.
  • Försäljning av tryckt material/prenumerationer – Somliga tidskrifter väljer att behålla en modell där de säljer prenumerationer på en tryckt version.

I tillägg till finansieringsmodellerna ovan finns ett alternativ som länge varit i bruk, kallat grön open access. Det innebär att lärosätena tillhandahåller databaser där forskare kan parallellpublicera sitt material. Att publicera en version av artikeln fritt, även om det är efter en embargoperiod, har varit ett alternativ till att betala publiceringsavgift.

Dessa affärsmodeller är inte alla aktuella för den nuvarande utgivningen av svenska vetenskapliga tidskrifter. Men för att möjligheterna för forskare att meritera ska vara likvärdiga oavsett publiceringskanal behöver jämförelsen ändå göras och beaktas i framtida planering av stöd till svenska forskningspublikationer.

5. 2. Nordiskt fokus

I tillägg till bevakningen av utvecklingen inom Europa har utredningsgruppen valt att närmare studera förhållandena i de nordiska länderna noggrannare, då dessa rör sig någorlunda i samma riktning i frågan om öppen tillgång. I Norge, Danmark och Finland ligger man emellertid många steg före Sverige på flera områden.

Norsk vitenskapsindeks, NVI, utvecklades som ett utvärderingsinstrument, men genom det har man i Norge fått en god överblick över den norska forskningens produktion. Den norska listan över vetenskapliga publiceringskanaler har varit förebild för liknande initiativ i Danmark och Finland, där de också används för att fördela forskningsmedel. Vetenskapsrådet arbetar för närvarande med att utveckla en motsvarande svensk lista. Den svenska listan kommer att identifiera vetenskapliga kanaler, men inte vikta deras relativa genomslag eller betydelse. Avsikten är heller inte att den ska användas för fördelning av forskningsmedel.

I Danmark är kraven på öppen tillgång ännu så länge inte bindande. I gengäld har man kommit längre än Sverige i att utveckla infrastruktur för digital publicering av vetenskapliga resultat. Repositoriet tidsskrift.dk som administreras av Det Kongelige Bibliotek har nyligen uppgraderats till OJS 3.0. Plattformen härbärgerar vetenskapliga tidskrifter varav flertalet är öppet tillgängliga, medan ett mindretal kräver inloggning.

Av de nordiska länderna uppvisar Finland störst likheter med Sverige, men även där ligger man steget före. Det så kallade Kotilava-projektet 2015–2017 syftade till att dels sjösätta ett publiceringssystem med stöd i OJS tillsammans med ett digitalt repositorium för lagring och tillhandahållande, dels finna ett system för långsiktig finansiering av finländska vetenskapliga tidskrifter.

Förutsättningarna i Finland liknar de svenska, men med mindre volymer: omkring en tredjedel av de finländska tidskrifterna tillämpade redan före Kotilava-studien någon form av öppen tillgång, med eller utan embargo. Huvuddelen av tidskrifterna drivs av forskare genom akademiska föreningar och sammanslutningar och utan stöd av kommersiella förlag. De flesta tidskrifterna har liten omsättning. En studie som genomfördes 2014 visade att av 90 finländska tidskrifter omsatte två tredjedelar (61 st.) mindre än 20 000 euro per år. Vinstmarginaler saknas och tidskrifterna kan endast ges ut tack vare oavlönat redaktionellt arbete. Inkomsterna kommer från prenumerationer, medlemsavgifter och statsstöd.

Vår uppfattning är att publiceringslandskapet i Finland är det som, med vederbörlig anpassning av volymer, mest liknar det svenska. Där har också gjorts flera grundliga undersökningar som inspirerat många av våra förslag i det följande.

6. Läges- och behovsanalys med förslag på åtgärder

Från det samrådsmöte som anordnades i mars och den enkät som sändes ut i juni 2018 har arbetsgruppen kunnat sammanställa en uppsättning behov som framställts av tidskrifternas redaktioner. Behoven av tekniskt och ekonomiskt stöd skiljer sig mellan olika tidskrifter. Här nedan listar vi de behov som vi identifierat för samtliga, för många och för somliga tidskrifter i varierande grad.

6.1. Allmänna behov och åtgärder

6.1.1. Långsiktigt och kalkylerbart ekonomiskt stöd

Den genomgående största oron som uttrycks rör den långsiktiga finansieringen av tidskrifterna. En klar majoritet av de svenska vetenskapliga tidskrifterna drivs med små medel, utan vinstsyfte och med en hög grad av obetalt arbete. Många kommersiella förlag tillhandahåller öppen tillgång mot avgifter som författaren betalar, så kallade publiceringsavgifter (även benämnt APC, article processing charge). Sådan finansiering skapar mycket administration för universiteten och saknar i allmänhet tradition inom humanvetenskaperna. Publiceringsavgifter riskerar också att skapa ojämlikheter inom ekosystemet då forskare utan projektmedel eller anställning, pensionerade forskare eller forskare från vissa lärosäten kan sakna tillgång till publiceringsfonder. I Sverige har detta delvis lösts genom att det nationella konsortiet Bibsam ingått avtal med de förlag som publicerar mest forskning; en utvärdering av detta kan studeras i utredning 2. De tidskrifter som inte tillhör de stora förlagen hamnar emellertid utanför ett sådant system och dessa aktörer verkar vara den grupp som är mest oroad över affärsmodeller för öppen tillgång.

Vid sidan av prenumerationsintäkter uppbär somliga tidskrifter konkurrensutsatt publiceringsstöd via forskningsråd (Vetenskapsrådet, NOP-HS, Forte[16]) medan andra stöds ekonomiskt av lärosäten, akademier, museer och liknande. Många tidskrifter värjer sig mot att göra sitt material omedelbart öppet tillgängligt av rädsla för att förlora nödvändiga prenumerationsintäkter. Det stöd som beviljas via forskningsråden upplevs också som svåråtkomligt och omgärdat av onödig byråkrati. I de flesta fall är tidskrifterna välkända och etablerade sedan länge. Ekonomiskt stöd borde därför kunna beviljas för längre tidsperioder och med mindre byråkrati. Vetenskapsrådets nyligen införda krav att förvaltare av publiceringsbidrag måste vara en offentlig organisation (i de flesta fall lärosäten) upplevs av de flesta tidskriftsredaktioner som både onödigt byråkratiskt och direkt menligt eftersom en betydande del av stödet då försvinner i OH-kostnader. De flesta tidskrifter har en vetenskaplig förening som huvudman, vilket bör värnas. De akademiska samfunden är forskardrivna och kännetecknas av vetenskaplig integritet. Eftersom de är fristående och utan offentligt inflytande åtnjuter de hög legitimitet inom respektive profession. Vidare har de vanligen nationell täckning – eller rentav internationell – och har därför en större samlande potential än vad en lärosätesbaserad institution har. Det finns skäl att överväga metoder att förbättra kontakter och samordning mellan olika vetenskapliga samfund.

ÅTGÄRD: Finansieringen är en helt central fråga som diskuteras mer ingående nedan under avsnitt 7: Analys av tidskrifternas ekonomi och finansiering.

6.1.2. Stabil plattform för långtidslagring av elektroniskt material

De vetenskapliga samfunden åtnjuter hög akademisk trovärdighet; mer sällan har de kapacitet att drifta och underhålla avancerade tekniska system för långtidslagring och tillhandahållande av elektroniska publikationer. Det långsiktiga bevarandet och tillgängliggörandet måste garanteras, och detta är i första hand en fråga för pliktbiblioteken. E-pliktlagen behöver uppdateras i dessa stycken; sannolikt krävs även en lätthanterlig applikation där redaktionerna själva kan registrera och ladda upp sina publikationer.

ÅTGÄRD: Kungliga biblioteket ges i uppdrag att utarbeta och förvalta en nationell samlingsdatabas eller databasapplikation för svenska vetenskapliga tidskrifter. Öppet tillgängliga tidskrifter försedda med CC-licens kommer att kunna vara tillgängliga genom många kanaler, men i internets svårkontrollerade informationsöverflöd behövs det ändå en samlad ingång till vetenskapliga tidskrifter med kvalitetssäkrat innehåll. Sådana samlingsdatabaser finns redan i många europeiska länder. Kungliga biblioteket förväntas vara huvudman för tjänsten, men ledningen bör utgöras av en styrgrupp med ledamöter från förvaltande institution samt berörda vetenskapsområden. Ledningsgruppen beslutar om inkludering eller exkludering av tidskrifter.

En icke-exklusiv kvalitetssäkrad gemensam sökingång kan bland annat:

  • öka synligheten och tillgängligheten för svensk forskning både nationellt och internationellt
  • ge möjligheter till samsökning efter information
  • tillhandahålla en plattform för publicering av tidskrifternas tidigare utgivning och ge ökad uppmärksamhet åt äldre men ännu aktuell forskning
  • garantera långtidslagringen av publikationer och forskningsresultat

Databasen kräver en uppdaterad e-pliktlag som jämställer elektroniska publikationer med tryckta och gör bägge formaten leveranspliktiga. En utredning om detta lämnades av Kungliga biblioteket till Utbildningsdepartementet under hösten 2017.[17] Användbarheten kräver också strukturerade protokoll för metadata som är lätta att använda för dem som levererar materialet. För att säkerställa att det leveranspliktiga materialet verkligen kommer in kan inlevereringen kopplas till ekonomisk ersättning åt tidskrifterna. Samlingsdatabasen bör utformas i enlighet med internationella standarder och samordnas med motsvarande internationella tjänster.

6.1.3. Stöd för det redaktionella arbetet

Ett skäl till att många tidskrifter samarbetar med kommersiella förlag är att de tillhandahåller tjänster som ger avlastning i det redaktionella arbetet. Det är system som registrerar inkomna manus, stödjer kommunikationen mellan författare, redaktion och granskare, underlättar den redaktionella hanteringen och den typografiska bearbetningen etc. Allt detta gör att redaktörerna kan koncentrera sig på det som är deras främsta uppgift: att bedöma bidragens vetenskapliga innehåll. Om ett alternativt publiceringssystem ska te sig attraktivt måste lika goda eller bättre tjänster tillhandahållas till samma eller lägre kostnad.

ÅTGÄRD: Utvecklade tjänster av denna karaktär kan tillhandahållas via OJS-plattformar. I januari 2016 fanns sammanlagt 32 OJS-plattformar i de nordiska länderna, varav 8 i Sverige.[18] Här saknas dock den form av nationella samordning som finns i Finland och Danmark och som ger uppenbara fördelar när det gäller att utveckla användarvänliga tjänster. Vi föreslår därför att det inrättas en nationell plattform baserad på OJS och enligt mönster från våra nordiska grannländer.[19] Härunder kan även tillhandahållas utbildning för tidskriftsredaktörer.

6.1.4. Stöd för att öka synligheten/förbättra marknadsföringen

För att den fulla potentialen av öppet publicerad vetenskap ska kunna realiseras behövs en tydlig samlad ingång till svenska vetenskapliga tidskrifter. En sådan plattform medger samsökning i stora textmassor, och underlättar synliggörande och spridning av forskning. En icke-exklusiv plattform utesluter inte spridning i andra kanaler, men den blir en tydlig samlad ingång till vetenskaplig information även för dem som inte är experter. Motsvarande plattformar finns redan i många andra länder, exempelvis journal.fi, tidsskrift.dk och openedition.org (Frankrike).

Digital skrift kan enkelt omvandlas till tal och en samlad ingång kan utformas för att underlätta tillgängligheten även för personer med läsnedsättningar (se vidare under 6.7.).

ÅTGÄRD: Dessa tjänster kan tillhandahållas i den samlingsdatabas som diskuteras ovan under punkt 6.1.1.

6.1.5. Seminarier och fortbildning

I Danmark, Norge och Finland finns nationella fora för utbildning och samråd gällande den vetenskapliga publiceringens praxis och villkor. Våra samtal med tidskriftsredaktionerna har visat att detta är ett upplevt behov även i Sverige.

Utgivare och redaktörer har uttryckt ett behov av diskussion och utbildning i frågor som rör utveckling, kvalitet och kontinuitet inom vetenskaplig publicering. I fråga om utveckling handlar det om samråd kring bland annat publicering med öppen tillgång, tekniska standarder och lagring men också om att underlätta etableringen av nya vetenskapliga tidskrifter. I fråga om kvalitet finns ett behov av diskussion kring och samordning av kvalitetskriterier och god publiceringspraxis. I fråga om kontinuitet finns ett behov av att proaktivt kunna driva gemensamma frågor som rör finansiering och vetenskapskommunikation i samhället.

Närmare 90 procent av de svenska vetenskapliga tidskrifterna utges av fristående föreningar och vetenskapliga samfund och är i hög grad beroende av offentliga medel – en långsiktig offentlig finansiering är alltså nödvändig för att säkerställa en bred och högkvalitativ utgivning. Men tidskrifternas beroende av offentlig finansiering medför också en risk för oönskad styrning av det vetenskapliga samtalet om de politiska förutsättningarna förändras. Vi ser därför att det finns ett behov av ett oberoende samarbetsorgan för vetenskapliga föreningar och samfund som kan värna den vetenskapliga integriteten och det vetenskapliga samtalet i både ett nationellt och ett internationellt perspektiv.

ÅTGÄRD: För att hantera de problem som beskrivs ovan föreslår vi inrättandet av en delegation för vetenskapliga samfund efter finsk förebild. Förslaget diskuteras mer i detalj nedan i avsnitt 8: En delegation för vetenskapliga samfund.

6.1.7. Stöd för retrodigitalisering

Åtskilliga svenska tidskrifter har en aktningsvärd ålder – tretton stycken grundades redan på 1800-talet. Inom vetenskapsområden med lång omsättningstid på kunskap (detta gäller fr.a. humanvetenskaperna) innehåller gamla tidskriftsnummer fortfarande mycket värdefull och användbar kunskap. Många tidskrifter har tagit fram olika egna lösningar för att publicera äldre inskannade nummer. Andra har undvikit retrodigitalisering i brist på en fungerande plattform att tillgängliggöra materialet genom. I bägge fallen kan nyttan av retrodigialiserat material ökas högst väsentligt genom en gemensam plattform som möjliggör fritextsökning i stora textmassor.

ÅTGÄRD: Dessa tjänster kan tillhandahållas i den samlingsdatabas som diskuteras ovan under punkt 6.1.1. Kungliga biblioteket kan ges i uppdrag att prioritera digitalisering av äldre vetenskapliga tidskrifter; alternativt kan inrättandet av en särskild fond som tillhandahåller medel för samma ändamål övervägas. Rörande retrodigitalisering kan finnas upphovsrättsliga problem som eventuellt behöver lösas, exempelvis med avtalslicenser. Sådana frågor hanteras lämpligen centralt, förslagsvis av Kungliga biblioteket.

6.1.8. Engelskt språkstöd

God språkbehandling har stor betydelse för en tidskrifts anseende och trovärdighet. Hjälp med engelsk språkgranskning anges av många tidskrifter som ett skäl att använda sig av de kommersiella förlagens tjänster. Det finns alla skäl att anta att behovet av kvalificerad engelskt språkstöd kommer att öka i framtiden.

ÅTGÄRD: Inrättandet av ett nationellt stödfunktion för översättning och redigering av engelsk sakprosa bör utredas. Inspiration kan finnas i finländska FILI, Center för litteraturexport.[20] Ett sådant nationellt språkstöd kan inordnas under Vetenskapsrådet.

6.2. Stöd till existerande tidskrifter som antingen redan är öppna eller som vill vara det

Enligt genomlysningen av vetenskapliga tidskrifter i Sverige finns det många tidskrifter som på olika sätt tillgängliggör sitt material öppet på nätet. Dock varierar det med information om grad av öppenhet och licensiering och det finns inget enkelt sätt att samlat finna fram till dessa kanaler.

Somliga tidskrifter uttrycker önskemål om att lämna kommersiella förlag och gå över till öppen tillgång. Här torde incitamenten skifta bland annat mellan olika vetenskapsområden med olika meriteringssystem och mellan de tidskrifter som betalar för förlagstjänster och de tidskrifter som får betalt av förlagen. I frågor av detta slag finns en etablerad internationell standard, det så kallade NISO Transfer Code of Practice[21] som hanteras av det internationella ISSN-centret.[22] Här stipuleras att förlag utan dröjsmål ska tillhandahålla elektroniskt arkiv och metadata enligt en mall för hur detta ska gå till, men det finns ingen utpekad svensk instans som bistår i fall som dessa.

ÅTGÄRD: Ett protokoll för överförande av vetenskapliga tidskrifter från kommersiella förlag till öppet tillgängliga kanaler bör upprättas. Lämpligen kan en sådan funktion knytas till Kungliga biblioteket, som hanterar den nationella ISSN-tilldelningen.

6.3. Stöd till nystartade tidskrifter

Eftersom forskningsområden utvecklas och växer eller vinner ny mark förändras behoven av publiceringskanaler och ibland finns behov av nya tidskrifter för att etablera en ny vetenskaplig diskurs. Det är i dag svårt att få startbidrag till nya tidskrifter, eftersom finansiärerna kräver att tidskrifterna håller hög teknisk kvalitet och kan redovisa användarstatistik. I Finland och Danmark finns en nationell plattform där tidskrifterna via OJS kan etablera goda redaktionella strukturer och en digital publiceringskanal på ett kostnadseffektivt sätt. Det gör att de redan från början får stöd att följa etablerad praxis och förväntad standard.

ÅTGÄRD: Möjligheten att inrätta en bidragsform för att stödja initieringen av nya tidskrifter som fyller tydliga behov inom ett avgränsat forskningsfält eller på andra sätt kan förväntas förnya forskningen bör övervägas. Ett sådant stöd skulle ge begränsade resurser under en kortare period för att underlätta nyetablering av tidskrifter. En stödform för nyetablering skulle i så fall genomföra behovsprövningar och ställa krav på bland annat redaktionell och teknisk struktur. Stöd kan kanaliseras via Vetenskapsrådet och/eller den organisation som diskuteras nedan under avsnitt 8: En delegation för vetenskapliga samfund.

6.4. Vetenskaplig standard

Trots att det finns utarbetade normer för sakkunniggranskning såväl internationellt som nationellt har dessa inte fått allmänt genomslag i Sverige och det uppstår ofta tveksamhet om vad sakkunniggranskning innebär och hur den ska värderas.

På internationell nivå tillhandahåller samarbetsforum som COPE, Committee of Publication Ethics,[23] riktlinjer för sakkunniggranskning och för hur tidskrifter kan arbeta systematiskt mot jäv, plagiat och annat som kan underminera den vetenskapliga kvaliteten.

Andra organisationer – exempelvis WAME, World Association of Medical Editors,[24] och ICMJE, International Committee of Medical Journal Editors[25] – stöttar med råd och riktlinjer i frågor som rör författarskap och etiska dilemman. Dessa standarder används av internationella förlag för att skapa riktlinjer och utbildning för redaktörer till vetenskapliga tidskrifter.

Webbtjänsten CODEX, som drivs av Vetenskapsrådet i samarbete med Centrum för forsknings- och bioetik vid Uppsala universitet, tillhandahåller etiska riktlinjer, rekommendationer och standarder för vetenskaplig publicering: ”Ett anspråk på kunskap måste accepteras av det vetenskapliga samhället för att kunna sägas utgöra kunskap. Det måste kritiskt granskas utifrån metodologiska, argumentativa och källkritiska aspekter och därigenom visas kunna uppfylla vetenskapliga krav.”[26] Här hänvisas till COPE:s beskrivning av granskares uppdrag: granskare ska vara fria från jäv eller annan koppling till det material som bedöms; granskare av vetenskapligt material ska inte vara kollega eller familjemedlem till eller ingå i samma forskningslag/forskningsprojekt som någon av författarna. De ska även agera objektivt och bedöma materialet enligt ett protokoll som pekar ut de meriter som är viktiga i sammanhanget.

ÅTGÄRD: Det bör etableras tydliga riktlinjer för etiskt redaktionellt arbete och sakkunniggranskning på svenska, modellerat efter COPE, att användas som resurs för kvalitetsutveckling av svenska vetenskapliga tidskrifter. Det bör också ställas krav på dokumentation och transparens i redaktionella processer – något som underlättas av tekniska plattformar som OJS – för att säkerställa att den redaktionella bedömningen görs på ett tillförlitligt sätt och som gör det lättare att överklaga beslut. För att komma i åtnjutande av offentliga resurser bör tidskrifterna aktivt bekänna sig till sådana etablerade principer. Frågor av detta slag bör hanteras inom vetenskapssamfundet och med hänsyn till olika ämnestraditioner och -behov. Lämplig instans är därför den delegation vi föreslår under avsnitt 8: En delegation för vetenskapliga samfund.

6.5. Teknisk standard

De tekniska standarder som används i internationell tidskriftsproduktion bör också införas för svenska vetenskapliga tidskrifter för att underlätta administration och för att ge publikationer jämförbar status och likvärdigt meriteringsvärde.

Denna tekniska standardisering är mestadels något som pågår i bakgrunden, när artiklar görs maskinläsbara och överförbara. Det vanligaste digitala formatet för vetenskapliga artiklar är i dag PDF. Många förlag arbetar dock med att omvandla material till att bli maskinläsbart i större utsträckning genom att även tillhandahålla text i XML-format. Detta möjliggör läsning utan att filerna behöver laddas ner, men också att materialet kan anpassas till olika digitala verktyg som läsplattor eller mobiltelefoner. Användningen av digitala läsverktyg ökar och en framtida struktur för öppen vetenskap i Sverige torde ta detta i beaktande. XML-formatet har också egenskaper som kan innebära besparingar för tidskrifter och förlag i och med att de lätt kan överföra material via protokoll som API, Application Programming Interface.[27]

För att digitala artiklar ska bli överförbara mellan olika plattformar och sökbara i databaser och sökmotorer behövs också en metadatastruktur som underlättar att hela artikeln kan indexeras och läsas med olika verktyg. Den standard som i dag gäller för vetenskapliga publikationer kallas JATS, Journal Article Tags Suite,[28] och innebär att texten delas upp i olika element som är anpassade för digital arkivering och bibliotekens databaser. En annan standard för metadata är den som etablerats av organisationen CrossRef[29] och som innebär att vetenskapligt material kan korslänkas och distribueras digitalt till olika plattformar. Detta innebär till exempel att det går att indexera referenslistor från artiklar och på så sätt generera data om hur forskare citerar varandra. Detta kan ge utökade möjligheter att analysera hur forskare eller forskargrupper samverkar med varandra och hur forskningsfält utvecklas. Tidigare har databaser som analyserat citeringar varit dyra och bundna till olika vinstdrivande företag, men även här pågår samarbeten och utveckling av verktyg för att öppna tillgången till information om vetenskapliga verk. Ett exempel på ett sådant internationellt samarbete är i4OC[30] med Wikimedia, Datacite och tidskrifterna PLoS och ELife bland grundarna. Syftet med i4OC är att skapa ytor för att dela information om citeringar öppet.

ÅTGÄRD: Det bör införas krav på att svenska tidskrifter ska anpassa tekniska plattformar till rådande standard. Erbjud utbildning och en plattform (via OJS) som kan leverera detta till en rimlig kostnad (helt eller delvis centralt finansierad). Standarder bör diskuteras fram och beslutas i samarbete mellan Kungliga biblioteket, Vetenskapsrådet, lärosätesbibliotek med OJS-plattformar samt representanter för tidskrifterna.

6.6. Upphovsrätt och licensiering

I enlighet med de rekommendationer om öppen tillgång som baseras på Budapestfördraget[31] föreslår utredningsgruppen att tidskrifter som stöds av ett nationellt initiativ ska tillämpa creative commons-licenser på allt publicerat material för att det ska vara öppet att läsa, dela och återanvända i forskning och utbildning. Vetenskapsrådet förordar användning av CC-licens i sina riktlinjer om öppen tillgång,[32] detsamma gäller Riksbankens Jubileumsfond. Andra riktlinjer och styrdokument som förordar användning av CC-licenser är den nyligen utfärdade Plan S (se ovan under avsnitt 5). Den intellektuella upphovsrätten tillfaller vid användning av CC-licenser alltid skaparen, och det är då viktigt att denna också ansvarar för innehållet enligt god forskningssed.

Standard för vetenskapliga publikationer är en CC BY-licens;[33] den mest aktuella i dagsläget är version 4.0. Denna licens används för att säkerställa att publikationen kan distribueras via flera öppna plattformar, då det i framtidens digitala forskningslandskap kommer att vara viktigt med stor spridning. Licensen möjliggör också återanvändning av resultat och data från artiklar för bearbetning i vidare studier. Återanvändningen underlättas av minskad administration eftersom det inte behövs något skriftligt tillstånd för att återanvända material så länge upphovsrätten erkänns genom att skaparen av originalet anges. Detta innebär att tillgången till materialet säkerställs över tid och att författarens rättigheter tas tillvara inom ramen för den juridiska praxis som CC-licenserna innebär.

Studier visar dock att kunskapsnivån om licenser är relativt låg bland forskare och att de önskar fler möjligheter till utbildning om grundläggande licensiering[34]. De måste enligt praxis själva kunna ta ställning till hur deras egna publikationer ska licensieras. Ansvarig myndighet för att sprida kunskap om upphovsrätt i Sverige är Patent- och Registreringsverket, PRV.[35]

ÅTGÄRD: CC BY eller annan creative commons-licens bör vara krav för publicerat vetenskapligt material finansierat av offentliga medel. Riktat informationsmaterial och/eller utbildningar för forskare om upphovsrätt bör tas fram av PRV i samarbete med lärosätena. Detta kan integreras i forskarutbildningen eller i det material som tillställs doktoranden inför disputation.

6.7. Tillgänglighetsanpassade tidskrifter

Forskningens tillgänglighet är beroende av att digitala publiceringsformat görs så tillgängliga som möjligt. När innehållet görs maskinläsbart och förses med strukturerad metadata minskar kostnaderna för att tillgängliggöra forskningen till fler målgrupper. Med maskinläsbart innehåll och CC BY-licens kan text och annat innehåll delas via flera plattformar. EU:s initiativ kallat ”Digital Single Market”[36] förordar att så många publikationer som möjligt blir maskinläsbara, eller öppna för storskalig datautvinning (TDM, Text and Data Mining). Detta medger också att material omvandlas till olika format och anpassade tekniska hjälpmedel – exempelvis talböcker – för personer med läsnedsättning.

ÅTGÄRD: Vetenskapliga artiklar bör publiceras i format som medger maskinell behandling. Stöd för konvertering av text kan tillhandahållas i de strukturer som diskuterats ovan under punkterna 6.1.1. och 6.1 3. Tillgänglighetsanpassningen bör ske i samråd med MTM, Myndigheten för tillgängliga medier.

6.8. Tryckning

Somliga forskningsämnen upplever större behov än andra av kommunikation via tryckta medier. Medieformen påverkar på olika sätt såväl läsning och överblick som spridning och bevarande. Skilda läskulturer och upplevda behov bör respekteras. Utredningsgruppen är tveksam till att framöver utdela publiceringsstöd för att finansiera tryckkostnader, men finner det rimligt att en nationell struktur för beställningstryck (print-on-demand) upphandlas och underhålls med offentliga medel. Där det finns intresse från läsekretsen torde det finnas underlag för att fortsatt ta betalt för tryckning och distribution av tidskrifter i fysiskt format om det kan erbjudas till ett rimligt pris.

ÅTGÄRD: Upprätta/upphandla en nationell service för beställningstryck (print-on-demand) som tidskrifter kan välja att ansluta sig till för att kunna erbjuda en tryckt version till de läsare som så önskar. Denna tjänst kan tillhandahållas under de strukturer som diskuterats ovan under punkt 6.1.3.

7. Analys av tidskrifternas ekonomi och finansiering

En analys har gjorts av ekonomin för 40 av de 41 tidskrifter som sökte tidskriftsstöd inom HS-området från Vetenskapsrådet för åren 2018−2020.[37] Det ska dock noteras att de budgetar som redovisas i ansökningarna till Vetenskapsrådet i många fall är ofullständiga och att vissa poster förefaller vara felaktigt angivna. Till exempel saknas uppgifter om lönekostnader för 6 av tidskrifterna, och även många andra tidskrifter förefaller att ha underskattat lönekostnaderna. Flera tidskrifter uppger också att de får stöd av lärosäten eller andra organisationer i form av exempelvis tillhandahållande av digitala distributionsplattformar och serverutrymme, lokaler, tekniskt stöd med mera; somliga av budgetkommentarerna tar även upp ideellt arbete. Sådana stödformer tas dock i allmänhet inte upp i budgeten. Reservationer måste också göras för det begränsade antalet analyserade tidskriftsbudgetar samt att urvalet endast utgörs av tidskrifter inom områdena humaniora och samhällsvetenskap samt utbildningsvetenskap (då flera tidskrifter inom det sistnämnda området sökte inom ramen för den utlysning som Ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap gjorde 2017).

Finansieringens storlek och karaktär skiljer sig stort mellan tidskrifterna, där den totala utgiftsbudgeten (exklusive medelförvaltarnas OH-påslag) varierar mellan 50 000 kr och 1 143 450 kr per år, med ett medel på 331 310 kr (median 293 854 kr). För de tidskrifter som utkommer i både tryckt och elektroniskt format (20 st.) är motsvarande siffra 407 295 kr (median 309 758 kr), medan de renodlat elektroniska tidskrifterna (20 st.) har budgetar om i medeltal 255 324 kr (median 223 745 kr). I genomsnitt tycks alltså utgivning i tryckt format vara närmare 60 procent dyrare än elektronisk publicering, men det ska då även noteras att de tryckta tidskrifterna i genomsnitt är något mer omfattande, med ett genomsnittligt sidantal per årgång om 338 sidor, att jämföra med 287 sidor för de elektroniska tidskrifterna. Skillnaden sett till antalet externt sakkunniggranskade artiklar är dock försumbar, cirka 12–13 i genomsnitt per år för bägge kategorierna. Förutsatt att inga avgörande skillnader finns vad gäller längden på artiklarna torde skillnaden i omfång därför bero på att de tryckta tidskrifterna i större utsträckning innehåller andra typer av material, såsom recensioner, forskningsöversikter, debattartiklar och meddelanden. En större andel av de tryckta tidskrifterna utgör också huvudorgan för etablerade discipliner, såsom arkeologi, etnologi, genusvetenskap, historia, idéhistoria och litteraturvetenskap, medan de renodlat elektroniska tidskrifterna i större utsträckning definieras av mer specialiserade, tematiskt avgränsade ämnesområden. Av hävd har den förstnämnda typen av tidskrift en större bredd och fyller fler funktioner inom sina respektive områden än mer specialiserade publikationer.

Om produktionskostnaderna utöver ren tryckproduktion, så kallad pre-print, som brukligt är antas utgöra 60 procent av kostnaderna för de tryckta tidskrifterna och om distributions- och marknadsföringskostnaderna antas bestå till 90 procent av kostnader för distributionen av de tryckta tidskrifterna, skulle en övergång till enbart elektronisk publicering medföra en besparing på sammanlagt 1 694 000 kr, eller 23 procent av de tryckta tidskrifternas sammanlagda totala utgifter. Denna besparing kan ställas i relation till inkomsterna från abonnemangen, som uppgår till 1 683 000 kr för de 20 tryckta tidskrifterna, jämte 82 800 kr från lösnummerförsäljning. En övergång till renodlat elektronisk publicering med öppen tillgång skulle alltså i teorin betyda att inkomstbortfallet från abonnemang och lösnummer nästan helt skulle motsvara besparingen i produktions- och distributionskostnader. Därmed skulle tidskrifternas ekonomi i princip inte påverkas, även om hänsyn måste tas till att enskilda tidskrifter kan komma att påverkas positivt eller negativt i betydande omfattning.

ÅTGÄRD: Tidskriftsstöd bör på sikt inte ges för tryckning och distribution. I den mån tidskrifterna vill fortsätta att ge ut tidskriften i pappersformat bör tryckning och distribution av dessa bekostas av abonnemangs- eller försäljningsavgifter eller andra medel, utan att en sådan utgivningsform påverkar tidskriftens öppna tillgång på internet (jfr ovan under punkt 6.8.). Stöd till produktionskostnader för digitalt material, såsom sättning och formgivning, liksom till digital distribution och övriga driftskostnader måste dock även framgent ges, liksom bidrag för att täcka kostnaderna för det redaktionella arbetet. Stödet kan, som hittills, kanaliseras via forskningsråden.

Utöver de kostnader för löner och drift som tidskrifterna redovisar belastas budgetarna med indirekta kostnader om sammanlagt 2 273 004 kr, vilket utgör ett påslag om i genomsnitt 17,2 procent. Detta är en följd av de nya regler för medelsförvaltare som Vetenskapsrådet tillämpade första gången 2017 i samband med utlysningen av tidskriftsstöd för perioden 2018–2020. De nya reglerna föreskriver att tidskriftsbidraget måste förvaltas av en offentlig organisation, i praktiken vanligen ett lärosäte, medan det tidigare kunde förvaltas av annan huvudman, exempelvis en vetenskaplig förening eller annan icke-offentlig organisation. Effekten av de nya reglerna har blivit en kraftig kostnadsökning för flertalet tidskrifter som erhåller stöd från Vetenskapsrådet och reglerna har också lett till att medelsförvaltarna, åtminstone i teorin, ges ett inflytande över tidskrifternas redaktionella bedömningar. I åtminstone ett fall som utredningsgruppen informerats om har företrädare för lärosätet försökt att lägga sig i tidskriftens redaktionella arbete på ett otillbörligt sätt.

Såvitt känt har inga missförhållanden uppstått till följd av att vetenskapliga föreningar fram till 2017 och i flera fall under lång tid dessförinnan förvaltat och redovisat tidskriftsbidragen. Det kan också konstateras att Vetenskapsrådet i andra sammanhang ger anslag till icke offentliga organisationer, exempelvis Utrikespolitiska institutet och Forskning och framsteg, vilket gör att tillämpningen av de nya reglerna framstår som godtycklig och omotiverad.

ÅTGÄRD: Vetenskapsrådet föreslås göra en översyn av sina regler för anslagsförvaltare, så att vetenskapliga föreningar och andra betrodda huvudmän, som tidigare var fallet, kan förvalta tidskriftsbidraget. En sådan åtgärd skulle dels innebära en avsevärd minskning av kostnaderna, dels stärka tidskrifternas och deras huvudmäns oberoende.

Finansieringen av tidskrifterna bygger i dag huvudsakligen på bidrag, prenumerationsintäkter och tillskott av egna medel. Fördelningen av de olika inkomstslagen bland de tidskrifter som uppbär stöd från Vetenskapsrådet framgår av figur 1.

Figur 1: Intäkternas fördelning på olika intäktsslag 2018 för de 40 analyserade tidskrifterna. I underlaget till diagrammet har bidraget från Vetenskapsrådet justerats från de budgeterade beloppen till det sammanlagda beviljade beloppet om 3 500 000 kr. Källa: Ansökningarna om tidskriftsstöd HS, VR 2017.

Den största bidragsgivaren för HS-tidskrifterna är Ämnesrådet för HS på Vetenskapsrådet, vars sammanlagda årliga stöd 2018–2020 uppgår till 3 500 000 kr. Detta är en minskning med 12,4 procent från de 3 995 000 kr som stödet årligen uppgick till mellan 2015 och 2017. För de 17 tidskrifter som för närvarande uppbär stöd från Vetenskapsrådet utgör detta stöd i genomsnitt cirka 40 procent av de budgeterade utgifterna inkl OH-påslag (3 500 000 kr av totalt 8 904 757 kr). Som Ämnesrådet för HS noterar i sitt utkast till forskningsöversikten 2019 (citerad ovan s. 3) är emellertid de beviljade bidragen blygsamma och antalet ansökningar stort, vilket i den senaste ansökningsomgången ledde till att flera tidskrifter som bedömdes ha hög vetenskaplig kvalitet och betydelse inte kunde beviljas bidrag. Det totala sökta bidraget för tidskrifterna uppgick till cirka 10 500 000 kr per år, vilket betydde att endast en tredjedel av de sökta bidragsbeloppen beviljades.

En anomali i sammanhanget är också att flera tidskrifter tillhörande det utbildningsvetenskapliga området sökte stöd inom ramen för HS-områdets tidskriftsbidrag, då det inte finns något motsvarande stöd inom UV-området. För tidskrifter inom Fortes vetenskapsområden (hälsa, arbetsliv och välfärd) finns möjlighet att söka ett treårigt publiceringsstöd (med mycket hög beviljandegrad, 86 procent, eller 6 av 7 tidskrifter, i den senaste omgången), men för övriga vetenskapsområden saknas möjligheter att söka återkommande stöd för tidskriftsutgivning från statliga forskningsfinansiärer. Detta förhållande gör att tidskrifternas långsiktiga finansiering ofta är osäker och otillräcklig, vilket i sin tur försvårar det långsiktiga arbetet för att förbättra den svenska vetenskapliga publiceringens kvalitet och synlighet.

Att tidskrifterna är underfinansierade framgår vidare av diskrepansen mellan intäkter och kostnader i tidskrifternas budgetar, i synnerhet om hänsyn tas till att de budgeterade och sökta bidragen från Vetenskapsrådet var tre gånger större än de beviljade. De totala budgeterade kostnaderna inklusive medelsförvaltarnas OH-påslag uppgick till 15 525 391 kr (13 252 387 kr utan OH) för de 40 analyserade tidskrifterna, medan de budgeterade inkomsterna endast uppgick till 12 866 475 kr. Om hänsyn tas till att Vetenskapsrådets beviljade bidrag kraftigt understeg de budgeterade intäkterna hamnar de sammanlagda intäkterna på 8 475 346 kr, vilket betyder att det sammanlagda budgetunderskottet för 2018 uppgår till 7 050 045 kr, eller 45,4 procent av de totala utgifterna. Även för de tidskrifter som beviljades stöd från Vetenskapsrådet är det sammanlagda budgetunderskottet betydande: 986 258 kr, eller 11,1 procent av utgifterna.

Det svenska tidskriftsstödet kan jämföras med den finska motsvarigheten, som inte begränsas till ett specifikt vetenskapsområde och som uppgår till cirka 600 000 euro eller drygt 6 000 000 kr per år. Om den summan ställs i relation till de bägge ländernas statsbudgetar för 2018 (577 respektive 990 miljarder kr) skulle motsvarande summa för svensk del behöva uppgå till 10 659 000 kr för att vara i paritet med Finlands nivå. I Sverige uppgår Vetenskapsrådets stöd till tidskrifter inom HS-området till 3 500 000 per år och Fortes beviljade stöd till tidskrifter i den senaste utlysningen av publiceringsbidrag (2015) till 1 285 667 kr per år, vilket tillsammans gör att de svenska statliga tidskriftsstöden uppgår till knappt 4 800 000. I Finland finns det enligt uträkningarna i Kotilava strax över 100 inhemska vetenskapliga tidskrifter medan antalet torde ligga runt 250 i Sverige.

Utöver bidraget från Vetenskapsrådet redovisade 13 tidskrifter andra bidrag i belopp mellan 10 000 kr och 370 000 kr eller totalt 1 318 230 kr. Bland övriga bidragsgivare märks bland annat NOP-HS, Sekretariatet för genusforskning samt flera privata stiftelser. Majoriteten av dessa bidrag förefaller att vara återkommande stöd till tidskrifterna, men någon bedömning av säkerheten eller långsiktigheten har inte kunnat göras utifrån underlaget.

Abonnemangsintäkterna uppgår som nämnts till 1 683 000 kr för de 20 tidskrifter som utkommer i både tryckt och elektroniskt format, vilket utgör 20 procent av alla tidskrifters sammanlagda intäkter men 28 procent av intäkterna för de tidskrifter som ges ut i tryckt format. Inga av de tidskrifter som enbart publiceras elektroniskt redovisar några abonnemangsintäkter.

Utöver bidrag och prenumerationsintäkter är tillskott av egna medel – vars ursprung och beständighet ofta är oklar i ansökningarna – det största intäktsslaget, uppgående till sammanlagt 1 921 816 kr fördelat på 12 tidskrifter. I flera fall utgörs dessa intäkter av bidrag från lärosäten samt i några fall från annan huvudman, exempelvis ett institut eller en stiftelse.

Övriga intäktsslag, lösnummerförsäljning, annonser och övriga intäkter är obetydliga och uppgår vardera till någon procent eller mindre av de totala intäkterna.

ÅTGÄRD: Utredningen föreslår att ett tidskriftsstöd med tydliga kvalitets- och bedömningskriterier men utan begränsning till särskilt vetenskapsområde inrättas och ersätter nuvarande stöd från Ämnesrådet HS på Vetenskapsrådet och Forte med flera. Ett sådant stöd bör administreras av Vetenskapsrådet och vara ämnesövergripande. Möjligheten att utlysa tidskriftsstöd inom ramen för Vetenskapsrådets infrastrukturbidrag bör övervägas, inte minst mot bakgrund av att det kan finnas anledning att öka HS-områdets andel av infrastrukturbidragen från nuvarande 4 procent (att jämföra med HS andel av forskningsanslagen, som uppgår till 17 procent).

Tidskriftsstödets storlek bör likaså ökas avsevärt för att säkerställa den långsiktiga utgivningen av vetenskapliga tidskrifter av hög kvalitet och relevans. För att enbart i reda pengar ligga i paritet med finska förhållanden borde bidraget uppgå till runt 10 500 000 kr per år, att jämföra med nuvarande 4 800 000 kr från Vetenskapsrådet och Forte tillsammans. De exakta summorna måste dock utredas noggrannare med tanke på att Finland har drygt 100 tidskrifter medan Sverige har runt 250. I kombination med en övergång till digital publicering och med tekniskt stöd från Kungliga biblioteket och andra parter skulle ett stöd av den omfattningen skapa en stabil finansiell grund för de vetenskapliga tidskrifternas långsiktiga kvalitetsarbete.

I dagsläget är intäkterna från publiceringsavgifter, så kallade APC, obetydliga för de analyserade tidskrifterna. Endast en tidskrift, Rural Landscapes, budgeterar för intäkter från publiceringsavgifter, som för 2018 beräknades uppgå till 30 000 kr. Tidskriften tar ut en publiceringsavgift om cirka 1 700 kr medan den totala artikelkostnaden beräknas uppgå till 3 400 kr. Mellanskillnaden subventioneras med Vetenskapsrådets publiceringsstöd. Som jämförelse kan nämnas att medianen för publiceringsavgifter som betalas av författarna till sakkunniggranskade artiklar publicerade med öppen tillgång i Storbritannien har beräknats till 2 165 euro (medel 2 295 euro), vilket motsvarar cirka 25 000 kr.[38] Detta är betydligt högre än för de nordiska tidskrifter som är upptagna i DOAJ, Directory of Open Access Journals, och uppger att de tillämpar publiceringsavgifter (15 st.). I de fallen är medianen cirka 7 000 kr och medelvärdet 9 288 kr (se bilaga 2).

I normalfallet avser publiceringsavgifter bara att motsvara en självkostnadskalkyl baserad på tidskriftens produktionskostnader samt utgifter för språkgranskning med mera. Avgiften avser alltså inte att täcka redaktionens löner och fasta redaktionella kostnader såsom lokaler och administration. Produktions- och redaktionskostnaderna per artikel för de 17 tidskrifter som har stöd av Vetenskapsrådet 2018−2020 uppgår till i genomsnitt 10 663 kr (beräknat på de totala produktions- och redaktionsutgifterna, utslaget på antalet artiklar), vilket alltså är något högre än de nordiska tidskrifterna i DOAJ, men avsevärt lägre än genomsnittet i den brittiska undersökningen. En övergång till renodlat elektronisk publicering skulle troligen, som redan nämnts, medföra en minskning av produktionskostnaderna på runt 40 procent. För de 11 tidskrifter som i dag ges ut i tryckt och elektroniskt format samt uppbär stöd från Vetenskapsrådet skulle besparingen då uppgå till sammanlagt 550 000 kr, vilket ger en genomsnittlig produktionskostnad per artikel för samtliga 17 tidskrifter med stöd från Vetenskapsrådet om 8 127 kr.

Ett införande av publiceringsavgifter som täcker produktionskostnaderna är ett möjligt sätt att delfinansiera de svenska tidskrifternas utgivning och skulle ha fördelen att fördela ansvaret på flera aktörer, framför allt lärosäten och såväl offentliga som privata forskningsfinansiärer. Systemet skulle dock medföra ökad administration, både för tidskrifterna och de institutioner som ska finansiera publiceringsavgifterna. Systemet är också bekymmersamt, i synnerhet inom HS-området, eftersom många forskare som saknar stöd från lärosäten eller forskningsfinansiärer skulle ha svårt att betala avgifterna, vilket gör att ett system baserat på publiceringsavgifter riskerar att begränsa den akademiska friheten och mångfalden. Vidare kvarstår behovet av stöd för tidskrifternas redaktionella arbete och övriga kostnader. Dessa utgör huvuddelen av tidskrifternas kostnader, totalt cirka 64 procent (8 500 000 av totalt 13 250 000 exkl. OH).

KOMMENTAR: Utredningen ställer sig avvisande till att införa en avgift för publicering som debiteras författaren (eller författarens arbetsgivare) i likhet med den etablerade modellen för internationella vetenskapliga förlag. Det torde inte vara rimligt att en sådan modell införs på bred front i Sverige för att finansiera utgivningen av vetenskapliga artiklar, då de tidskrifter som enligt vår genomlysning är i störst behov av stöd inte kommer att kunna motivera den kostnaden för de författare som vill bidra till innehållet. Att beräkna produktions- och driftskostnader baserat på artikeln som enhet kan dock låta sig göras under förutsättning att tidskrifterna kan redovisa hur kostnaderna fördelas. En sådan finansieringsmodell bör också ta hänsyn till vilka kostnader som anses vara rimliga att täcka med ett statligt bidrag, baserat på genomsnittliga kostnader för övriga typer av publikationer, beräknade till omkring 8 000–10 000 kr per publicerad artikel. Dock består inte omkostnader för publicering av en tidskrift endast av produktionskostnader, vilket diskuteras i nästa avsnitt.

7.1. Bemanning och meritvärdering

I forskningsproposition 2016/17:50, ”Kunskap i samverkan” uttrycker regeringen målbilden att offentligt finansierade forskningsresultat inklusive vetenskapliga publikationer ska vara öppet tillgängliga senast inom tio år, det vill säga 2026. Samtidigt har regeringen uppmärksammat problemet med hur öppet tillgänglig publicering ska finansieras och gör en tydlig deklaration: ”Det är ett gemensamt ansvar för alla aktörer i forskningssystemet, t.ex. lärosäten och forskningsfinansiärer, att verka för att målbilden uppfylls.”

Omkostnader för publicering av en tidskrift består inte uteslutande av produktionskostnader; en mycket stor, ofta indirekt kostnad, är det redaktionella arbetet. Många gånger sker det helt oavlönat och ytterst sällan motsvarar ett eventuellt arvode den faktiska arbetsinsatsen.

Det framkommer i flera utbyten med redaktörer för vetenskapliga tidskrifter i Sverige att de brottas med att balansera det redaktionella arbetet med sina andra akademiska uppdrag. Det varierar stort i vad mån lärosäten till exempel medger redaktionellt arbete som en del av en tjänst eller bidrar med bemanning eller medel för assisterande redaktörer.

Att vara redaktör eller på annat sätt involverad i utgivningen av en vetenskaplig tidskrift är en både viktig och lärorik erfarenhet. Det ger överblick över ett forskningsfält, det skapar kontaktnät, och det tränar förmågan att göra kvalificerade bedömningar av forskning. Trots detta rapporterar många tidskriftsredaktörer att deras arbete tillmäts lågt eller inget meritvärde vid bedömning av akademiska kvalifikationer. Att justera incitamentsstrukturen är ett enkelt, kostnadseffektivt och icke-tvingande sätt att styra beteenden. I början av 2000-talet uppmärksammades att vissa svenska forskningsämnen hade en alltför låg grad av internationalisering. Som svar började internationella publiceringar att tillmätas ett högre meritvärde, vilket gav ett tydligt trendbrott inom många ämnen, något som dessutom skedde utan påtagliga kostnadshöjningar.

ÅTGÄRD: Utredningsgruppen förordar att lärosätena, i linje med regeringens deklaration om gemensamt ansvarstagande, medger bemanning för redaktionellt arbete. Vidare förordar utredningsgruppen att redaktionellt arbete uttryckligen ska tillmätas ett meritvärde vid prövning av akademiska kvalifikationer. Sådana rekommendationer kan förmedlas via SUHF, Sveriges universitets- och högskoleförbund.

8. En delegation för vetenskapliga samfund

Som nämns i läges- och behovsanalysen ovan finns ett uttalat behov hos tidskriftsredaktörer av ett gemensamt forum för samråd och erfarenhetsutbyte i frågor som rör vetenskaplig publicering – i synnerhet det som rör öppen tillgång, kvalitetssäkring och synliggörande. Långsiktig finansiering av vetenskapliga tidskrifter är likaså nödvändig för att garantera kontinuiteten och bredden i den vetenskapliga utgivningen. Vi menar vidare att vetenskaplig integritet och bredd måste värnas för att en god publiceringspraxis ska kunna garanteras i framtiden, oberoende av skiftande politiska förutsättningar.

Utredningen föreslår därför inrättandet av en delegation för vetenskapliga samfund (alt. delegation för vetenskaplig publicering) med ett uppdrag som omfattar men inte begränsas till att ge stöd åt vetenskapliga tidskrifter och deras övergång till publicering med öppen tillgång samt att tillvarata de vetenskapliga samfundens och tidskrifternas intressen.

8.1. De vetenskapliga samfundens delegation i Finland

En förebild för vårt förslag är De vetenskapliga samfundens delegation, TSV, grundat 1899 i Finland. TSV är ett oberoende sakkunnigorgan med en bred verksamhet i frågor som rör forskning, forskningspolitik och vetenskaplig publicering. TSV finansieras via statsunderstöd från undervisnings- och kulturministeriet.

TSV:s uppgift är att främja samarbetet mellan vetenskapliga samfund, främja förmedlingen av vetenskaplig information och publikationer samt främja kännedom och utnyttjande av forskningsrön i samhället. I TSV ingår 279 vetenskapliga samfund och fyra vetenskapsakademier; medlemmarna representerar alla vetenskapsområden.

Forskningsetiska delegationen, Delegationen för informationsspridning och Publikationsforum bildar tillsammans TSV-gemenskapen, och arbetar för att främja samarbetet inom vetenskapssamfundet och för att trygga förutsättningarna för vetenskapskommunikation, för god vetenskaplig praxis, för nyttjande av pålitliga forskningsrön och för högklassig vetenskaplig publicering. Publikationsforum stöder även klassificering och kvalitetsbedömning av vetenskapliga publikationer. Utvecklingen av Finlands nationella OJS-plattform journal.fi har skett i samarbete med TSV, som också sköter drift och förvaltning i samarbete med Nationalbiblioteket och lärosätena.

8.2. Medlemmar i Delegationen för vetenskaplig publicering/vetenskapliga samfund

Delegationens medlemmar bör utgöras av befintliga och nya vetenskapliga samfund, forskningsstiftelser och ämnesföreningar som främjar vetenskaplig forskning och där verksamheten är regelbunden och mångsidig. Inval av medlemmar sker efter prövning enligt fasta kriterier. Delegationens medlemmar representeras i en styrgrupp där ledamöterna förutsätts vara aktiva forskare med god förankring i vetenskapssamfundet. Delegationen bör samarbeta och föra dialog med men vara fristående från forskningsfinansiärer och akademier.

8.3. Form och finansiering

För att garantera Delegationens oberoende status föreslås att den inrättas som stiftelse med kapital avskilt för särskilt ändamål. Nödvändigt kapital kan skjutas till av en mängd aktörer i forskarvärlden: forskningsråd, lärosäten, forskningsstiftelser, ideella föreningar och samfund med flera. Stiftelseformen utesluter inte att delegationen erhåller statsbidrag av tillfällig eller permanent natur eller som etableringsbidrag. Stiftelsens avkastning bör medge en kontinuerlig verksamhet med ett permanent kansli och arvodering för de ledamöter som utför arbete inom Delegationen.

8.4. Uppdrag inom vetenskaplig publicering

Ett av delegationens syften ska vara att främja högklassig vetenskaplig publicering inom medlemmarnas vetenskapsområden samt att trygga förutsättningarna för en fortsatt bred flora av högkvalitativa vetenskapliga tidskrifter.

Uppdraget på detta område föreslås vara (1) att främja de vetenskapliga tidskrifternas publiceringsverksamhet genom att tillhandahålla utbildning i frågor som rör vetenskaplig publicering med öppen tillgång; (2) att underlätta samordning av kvalitetskriterier och trygga förutsättningarna för god praxis i vetenskaplig publicering; (3) att stödja medlemmarna i frågor som rör den vetenskapliga publiceringsverksamhetens praktiska och finansiella villkor; samt (4) att vara en oberoende part som med kraft och kompetens kan värna vetenskapssamfundets integritet.

I uppdraget bör också ingå att främja samarbeten och erfarenhetsutbyte mellan vetenskapliga tidskrifter samt att skapa ytor för dialog mellan olika vetenskapliga samfund. Delegationen blir därmed en naturlig samråds- och remissinstans i frågor som rör vetenskaplig kvalitetssäkring och tillgängliggörande.

ÅTGÄRD: Inrättandet av en oberoende delegation för vetenskapliga samfund måste bygga på engagemang och åtagande från de berörda parterna. Former och finansiering kräver noggrannare utredning, men utredningsgruppen föreslår att en första arbetsgrupp sätts samman av representanter för forskningsråden och de vetenskapliga samfunden. I brist på samlande organisation kan Föreningen för vetenskaplig publicering utgöra en nomineringsgrupp för de senare.

9. Slutsatser och rekommendationer – en sammanfattning

Omställningen till öppen tillgång kommer att kräva både kulturella och strukturella förändringar. Utredningsgruppen har försökt att beskriva nuläget och fånga upp framtida åtgärder för att nå målet med båda dessa aspekter i åtanke. Vi har strävat efter att belysa dels hur de vetenskapliga tidskrifternas arbete med öppen tillgång kan underlättas, dels hur öppet tillgängliga tidskrifter kan synliggöras och nyttiggöras.

Omställningen till ett öppet publiceringslandskap kommer inte att vara gratis och kommer att kräva investeringar i ny och utvecklad infrastruktur. De satsningar som krävs ska dock ses som nödvändiga investeringar i framtidens kunskapssamhälle. På sikt torde investeringarna resultera i sänkta direkta kostnader och indirekta vinster i form av effektiviserad forskningskommunikation.

9.1. Ekonomiskt stöd

Viktigast av allt är ett långsiktigt och kalkylerbart ekonomiskt stöd. Utredningsgruppen föreslår därför att ett tidskriftsstöd med tydliga kvalitets- och bedömningskriterier men utan begränsning till särskilt vetenskapsområde inrättas på vetenskapsråden. Bidraget bör utgå som infrastrukturellt stöd och inte tas från forskningsanslagen. Vetenskapliga samfund ska kunna förvalta anslag utan offentlig organisation som mellanhand. Vi föreslår också en substantiell höjning från nuvarande anslagsnivåer. Lärosätena kan bidra till finansieringen genom att bidra med bemanning och meritsäkring.

Ansvaret för denna åtgärd ligger i första hand på forskningsråden, när det gäller direkt ekonomiskt stöd, i andra hand på lärosätena, när det gäller indirekt stöd.

9.2. Tekniskt stöd

Utredningsgruppen föreslår att det inrättas ett antal stödtjänster som underlättar tidskrifternas redaktionella arbete. Härunder ingår exempelvis tekniskt stöd och utbildning, hjälp med metadatahantering, långtidslagring och exponering samt språkgranskning och retrodigitalisering. En central databas som samlar de vetenskapliga tidskrifterna och medger samsökning och storskalig datautvinning bör upprättas. Denna bör utformas för att underlätta för personer med läsnedsättning.

Ansvaret delas här mellan Kungliga biblioteket för centrala tjänster och lärosätena för lokala redaktionella tjänster. Ansvaret för ut- och fortbildning delas mellan dessa aktörer.

9.3. Vetenskaplig standard

En nationell standard för vetenskaplig publicering bör utarbetas, vilken innefattar granskningsrutiner, tekniska minimikrav och licensfrågor.

Ansvaret för att utforma denna standard bör åligga de vetenskapliga samfunden genom den delegation som utredningsgruppen föreslår inrättas. Tekniska specifikationer utformas i samråd med leverantörerna av tekniskt stöd enligt ovan 9.2.

9.4. Delegation för vetenskapliga samfund

Utredningsgruppen har uppmärksammat och försökt att lyfta fram det viktiga arbete som utförs av vetenskapliga föreningar och samfund. De flesta svenska tidskrifter har en sådan professionsburen organisation som huvudman. Dessa organisationer har i allmänhet en nationell eller internationell täckning och genom sina medlemmar besitter de en hög grad av vetenskaplig kompetens och integritet som inte står i direkt beroendeförhållande av en arbets- eller anslagsgivare. Många av de infrastrukturella satsningar vi föreslagit ovan innebär ofrånkomligt en form av centralisering. För att minska risken för otillbörlig styrning – eller strypning – av den fria forskningen menar vi att det finns ett behov av en stark och oberoende röst. En delegation som samlar de vetenskapliga samfunden kan vara just en sådan.

För att en sådan delegation ska fungera krävs ett eget kapital och vi föreslår att ett sådant skjuts till som ett engångsbelopp från statliga medel och olika forskningsintressenter. Oberoendet hindrar inte att delegationen framöver även kan kanalisera tillfälliga bidrag av statsmedel.

Ansvaret för att formera en sådan delegation måste åligga de vetenskapliga samfunden själva, men det förberedande arbetet kan samordnas av forskningsråden och Föreningen för vetenskaplig publicering.

Bilaga 1: Tidskrifter som ingått i undersökningens underlag

Bilaga 2: Återkoppling från OJS-nätverket i Sverige

Referenser

  1. Open Access i SwePub 2010–2016, Kungliga bibliotket, Rapport 2017: http://openaccess.blogg.kb.se/files/2017/12/Open_Access_i_SwePub_2010-2016_v1.pdf.
  2. Vetenskapsrådet, ”Forskningsöversikt, humaniora och samhällsvetenskap 2019”, s. 16: https://vr.se/download/18.30d42bf1659263a4d91e14/1537775497453/Forskningsöversikt%20humaniora%20och%20samhällsvetenskap%202019.pdf Observera att det citerade dokumentet är en preliminär version.
  3. https://www.force11.org/group/fairgroup/fairprinciples
  4. OJS: Open Journal System, en mjukvara med öppen källkod som utvecklats av det nordamerikanska icke vinstdrivande konsortiet Public Knowledge Project för handhavande och publicering av vetenskapliga tidskrifter. Se: https://pkp.sfu.ca/ojs/
  5. https://openaccess.blogg.kb.se/samordningsuppdrag/gruppen-for-oppen-tillgang/
  6. https://ec.europa.eu/research/openscience/index.cfm?pg=open-science-cloud
  7. https://www.scienceeurope.org/coalition-s/
  8. https://en.wikipedia.org/wiki/Hybrid_open-access_journal
  9. Creative Commons Attribution-licens https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/deed.sv, vilket innebär att materialet får laddas ner, delas och bearbetas så länge den ursprungliga skaparen tydligt tillkännages.
  10. https://ec.europa.eu/programmes/horizon2020/what-horizon-2020
  11. http://www.sherpa.ac.uk/romeo/index.php
  12. https://operas.hypotheses.org/1324
  13. https://www.openedition.org/
  14. Katie Shamash, ”Article processing charges (APCs) and subscriptions”, Jisc 2016: https://www.jisc.ac.uk/reports/apcs-and-subscriptions; Bo-Christer Björk & David Solomon, ”Developing an effective market for open access article processing charges. Final report” (2014): https://wellcome.ac.uk/sites/default/files/developing-effective-market-for-open-access-article-processing-charges-mar14.pdf
  15. Colleen Campbell, ”Back to the Quarry: How can we solidify the foundation of our OA efforts? A presentation about how to chisel out a solid pillar for the transformation to OA”, via Sofie Wennström m.fl, Workshop: Libraries leading the Open Access Transformation: Strategies to achieve the vision, augusti 2018: https://doi.org/10.5281/zenodo.1345016
  16. År 2017 beviljade Vetenskapsrådet stöd till 17 tidskrifter inom hum/sam-området, NOP-HS till 15 tidskrifter, också hum/sam (varav 4 även uppbar stöd från Vetenskapsrådet); Forte stödde 6 tidskrifter inom hälsa, arbetsliv och välfärd. Sammantaget kommer dessa stödformer alltså endast ett fåtal tidskrifter tillgodo.
  17. Plikten under lupp. En studie av pliktlagstiftningens roll, utformning och relevans i förhållande till medielandskapets utveckling, Kungliga biblioteket 2017: http://www.mynewsdesk.com/se/kungliga_biblioteket/documents/plikten-under-lupp-70663
  18. Jesper Boserup Thestrup, “”Open Journal Systems servers in the Nordic Countries in 2015”: https://tidsskrift.dk/ojssb/article/view/23196.
  19. Se exv. Det Kgl. Bibliotek, National Open Access Platform, Ydelsesbeskrivelse, drift og udvikling 2017-19, 26/6 2017.
  20. https://www.finlit.fi/fili/sv/
  21. https://www.niso.org/standards-committees/transfer
  22. https://journaltransfer.issn.org/
  23. https://publicationethics.org/
  24. http://www.wame.org/
  25. http://www.icmje.org/
  26. CODEX, regler och riktlinjer för forskning: http://www.codex.vr.se/etik7.shtml
  27. Se: https://en.wikipedia.org/wiki/Application_programming_interface
  28. Se: https://en.wikipedia.org/wiki/Journal_Article_Tag_Suite
  29. https://www.crossref.org/services/metadata-delivery/
  30. Initiative for Open Citations: https://i4oc.org/
  31. https://www.budapestopenaccessinitiative.org/boai-10-recommendations
  32. https://www.vr.se/utlysningar-och-beslut/villkor-for-bidrag/oppen-tillgang-till-publikationer.html
  33. https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/
  34. Jon Treadway, Mark Hahnel, Sabina Leonelli, Dan Penny, David Groenewegen, Nobuko Miyairi, Kazuhiro Hayashi, Daniel O’Donnell & Daniel Hook, The State of Open Data Report (version 1, 25/10 2016): https://doi.org/10.6084/m9.figshare.4036398.v1
  35. Se: https://www.prv.se/sv/upphovsratt/
  36. Se: https://ec.europa.eu/commission/priorities/digital-single-market_en
  37. Tidskrift för arkeologi och tidig historia har uteslutits då det var fråga om startbidrag till en ännu ej existerande tidskrift. Ansökan saknade uppgifter om antal nummer per år, sidantal och antal artiklar samt flera budgetposter.
  38. N. Schönfelder, ” APCs – Mirroring the impact factor or legacy of the subscription-based model?”, National Contact Point Open Access (Germany), https://pub.uni-bielefeld.de/download/2931061/2931062/Schoenfelder%202018%20APCs.pdf.

 

2 svar på “Ekonomiskt och tekniskt stöd till tidskrifter som publicerar med öppen tillgång. (UTKAST) Dnr 6.6-2017-488”

  1. Vad menar ni med den ”tillrättalagda versionen av vetenskapliga artiklar”?Reference

  2. Open Academia tillhandahåller förlagstjänster till en betydligt lägre kostnad just för att kunna hjälpa mindre bemedlade OJS-tidskrifter. Open Academia samarbetar dessutom med Public Knowledge Project och skulle kunna fungera som en central support för svenska tidskrifter – såväl på kort sikt (upplärning i OJS) som på längre sikt (redaktionellt stöd, produktion, standardiserad metadata etc.) https://www.openacademia.net/Reference

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.