Predatory Publishers: OA-omställningens baksida

Allt är tyvärr inte green och golden med övergången till en öppen publicering av vetenskapliga artiklar. Vartefter finansieringen av publiceringen förskjuts från läsare till författare dyker det upp oseriösa förlag som försöker profitera på den nya publiceringsmodellen och lura angelägna forskare att betala för publicering av artiklar i tveksamma tidskrifter.

För oss som tror på denna omställning av den vetenskapliga publiceringen är det viktigt för trovärdigheten för den nya modellen att vi hjälps åt att hålla koll på dessa avarter och varna forskare och andra som riskerar att luras av dessa ”predatory publishers”.

The Chronicle of Higher Education har en fyllig artikel om hur det kan gå till när forskare lockas att publicera hos ett mindre seriöst OA-förlag. Läs och begrunda. (Tyvärr är inte själva artikeln OA, så ni som inte prenumererar får nöja er med rubrik och ingress…). Passa också på att titta på webbplatsen för OMICS Publishing Group och bedöm om ni uppfattar den som seriös. 200 tidskrifter och väldigt få artiklar. Länk till DOAJ i sidfoten.

Jeffrey Beall publicerar regelbundet en lista; Beall’s List of Predatory, Open-Access Publishers som kan vara bra att använda som en källa när man får frågor från forskare om olika förlag och tidskrifter.

Personligen vill jag varna för ett fenomen/webbplats vid namn Noto-are som skickar spam-liknande inbjudningar för att få artiklar till sin webbplats där man kan publicera snabbt och gratis, men ger bort sin copyright. Review processen verkar dessutom mer eller mindre obefintlig och det finns nästan ingen dokumentation kring webbplatsen. Här finns ett blogg-inlägg av någon som studerat Noto-are närmare.

// Ulf K

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.