Kan en publikationsbaserad medelsfördelning gynna Open Access?

Många av de som arbetar med publiceringsfrågorna vid Sveriges universitet och högskolor sitter sannolikt för närvarande och funderar över sitt lärosätes remissvar till ”Flodis-utredningen”: Prestationsbaserad medelstilldelning för universitet och högskolor.

Jag har själv funderat en del kring den i utredningen föreslagna modellen för medelsfördelning baserat på publikationer och vill här lyfta fram ett alternativ till att använda den föreslagna Thomson Reuters Journal Impact Factor (JIF). JIF är ju i bibliometrikerkretsar sedd som en svag indikator på publikationernas faktiska impact i vetenskapssamfundet.

Min alternativa modell baserar sig på en kombination av en norsk kanalnivå-bedömning för publikationer som inte förtecknas i Web of Science och en beräkning av den fältnormerade citeringsgraden för de publikationer som finns med i Web of Science. Dessutom innehåller modellen en komponent med en ”Open Access-bonus” för de publikationer som ligger fritt tillgängliga på internet.

Det bifogade förslaget är i nuläget bara en skisserad modell och mycket återstår att diskutera och testa om den skulle visa sig vara ett reellt alternativ, men jag tycker att det är viktig att visa på att det finns alternativ där man kombinerar det bästa möjliga av de data man har i Web of Science och i SwePub. Det behöver inte vara citeringar rakt över som vi har det i Sverige idag och det behöver inte heller vara kanalnivåer och impactfaktorer rakt över som i den norska modellen.

Man kan resa invändningar till om en OA-bonus överhuvudtaget hör hemma i en indikator som avses mäta forskningens impact. Kanske skulle denna OA-bonus kunna höra hemma i den del som mäter lärosätenas samverkan med samhället.

Så; ladda ned bifogade PM, läs och begrunda och återkom gärna med kommentarer här på OA-bloggen.

// Ulf Kronman

[Observera att den här anförda skissen till modell för publikationsbaserad medelsfördelning (ännu) inte är sanktionerad av någon organisatorisk enhet, utan är bloggförfattarens personliga bidrag till diskussionen kring utredningen.]

Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Kan en publikationsbaserad medelsfördelning gynna Open Access?

  1. Pingback: En norsk/svensk unionsmodell för publikationsbaserad medelsfördelning? | Metrics

  2. Peter Sjögårde skriver:

    Generellt tycker jag att det är ett bra förslag. Dock är det problematiskt att använda citeringssiffror vid medelsfördelning eftersom utvärderingen då inte kan ske förrän ca 3-4 år efter publicering för att få någotsånär stabila siffror. Eftersom citeringskurvan över tid ser olika ut för olika ämnesområden blir värdena stabilare för vissa ämnesområden men mer otillförlitliga för andra.

  3. Jessica Lindholm skriver:

    Intressant! På MAH har vi ett beslut om en indikatormodell för bl.a. samverkan (ej införd). Den tar, i motsats till Flodströms förslag, ett tydligare fokus på publiceringssamverkan, men också samverkan utanför forskarvärlden:
    (1) Samproduktion. Samproduktion av forskningsresultat med t.ex. företagsvärlden, men också samförfattande [baserat på modell för författaraffilieringar]
    (2) Målgrupp. Populärvetenskapliga texter, dvs publicering med målgrupp allmänhet som en samverkansindikator med det omgivande samhället. Intressant för lokalt bruk att lyfta fram även denna aspekt av en forskares output [baserat på publikationstyp ‘populärvetenskaplig]
    (3) Open access. Synlighet som grund för att möjliggöra samverkan framgent [baserat på förekomst av fulltext].

  4. Bra, Ulf!

    1. Den tidsmässiga eftersläpningen för citeringar jämfört med tidskriftsklasser/JIF är ett problem. Men det finns ju i dagens system, och vi verkar kunna leva med det.

    2. Den enkla multipliceringen av tidskriftens poäng med artikelns citeringsgrad kan leda till mycket höga tal för artiklar som citeras högt. Och vi vet att på nivån enskilda artiklar är korrelationen citeringar-kvalitet rätt skakig. Därför behövs det något slags tak för hur många poäng en artikel kan få.

    Man kan också tänka sig att man inte multiplicerar tidskriftspoängen med artikelns citeringsgrad utan istället med dess relativa placering i fältet, dvs. att för artiklar citerade i percentilen 90-100 för sitt fält används faktorn 10, för artiklar citerade i percentilen 80-90 används faktorn 9, osv. Eller kanske bara faktor 10 för topp-10%-citerade artiklar, faktor 1/3 för nollciterade artiklar (som Ulf föreslår), och faktor 1 för resten. Typ.

    3. Eftersom det är mycket svårt för icke-amerikanska/-brittiska författare att samla på sig WoS-citeringar inom humaniora (av flera skäl), skulle den föreslagna modellen leda till att hum-forskare nogsamt ser till att inte publicera sig i WoS-tidskrifter – risken att bli nollciterad är alltför stor. Det är därför bättre att forskarpanelerna kan välja att plocka bort tidskrifter ur WoS och ge dem en nivåindelning, och sedan ignoreras all citeringsinformation för artiklar i de tidskrifterna. Alternativt plockar man automatiskt bort alla tidskrifter i ämnen där fältets citeringsgrad är alltför låg, och låter forskarpanelerna nivåbedöma dem.

    4. Jag tror att det är bra att i modellen gynna OA-tidskrifter, och gärna ta med ännu fler aspekter – internationell sampublicering, populärvetenskapliga texter, etc. Det ger en mer nyanserad operationalisering av kvalitetsbegreppet, och ger troligen också större legitimitet åt systemet.

  5. ulfkronman skriver:

    Hej Magnus,
    tack för kommentarerna. Det är kloka förbättringar av modellen som du föreslår och är naturligtvis saker man får diskutera och beakta om en publikationsbaserad fördelningsmodell blir verklighet framöver.
    Grundansatsen att det är lämpligare att använda någon form av mått baserat på citeringarna till själva artiklarna än att räkna Journal Impact Factor för publikationer i WoS verkar i alla fall de flesta som kommenterar instämma i.

  6. Pingback: Resurstilldelning baserat på publikationer | Biblioteksbloggen