Monografier och Open Access

Boken som fysiskt objekt är värdefull i många forskares ögon.

Det fick vi erfara även när vi arbetade med projektet Towards Quality-Controlled OA Monographs in Sweden: Exploring the Possibilities for a Consortium-based Approach. Som en del i projektet diskuterade vi med forskare inom olika områden. Open Access i sig blev då och då betraktad med viss skepsis, men det överskuggande var just den fysiska bokens vikt, för läsupplevelsen, för känslan av kvalitet och också som ett prestigeobjekt. E-boken leder till Print on Demand och befarad sämre kvalitet, samt stundtals absurda försök att kontrollera spridningen från förlagens sida (DRM-skydd, utskriftsbegränsningar etc).

Boken som text kräver ofta betydligt mer arbete; den ska skrivas, ev sakkunniggranskas, språkgranskas och redaktören har förmodligen också synpunkter på läsvänligheten. Med merarbetet kommer högre kostnader. Till exempel kostar det 11 000 pund att publicera en OA-monografi hos Palgrave McMillan, hos Routledge kostar det 10 000 pund. Routledge använder för övrigt licensen CC-BY-NC-ND för sina OA-monografier. Forskarinitierade initiativ, som Open Book Publishers, tar ca 3500 pund för att ge ut en OA-monografi. Och så finns det andra alternativ, till exempel Open Humanities Press, som inte alls tar betalt av författaren.

Alla nämnda förlag har åtminstone nivå 1 på norska listan. Det är idag möjligt att söka bidrag även till OA-monografier hos svenska forskningsfinansiärer. Riksbankens Jubileumsfond ger till exempel extra bidrag på upp till 50 000 kr. En del av de mindre svenska förlagen har också börjat tillgängliggöra titlar på sina webbplatser. Det kan handla om att lägga upp en PDF-fil efter en embargotid, och utan extra kostnad (utöver tryckbidraget). Det pågår också omfattande aktivitet kring lärosätenas egen publicering, där både Lunds och Stockholms universitet nyligen presenterat hur de kommer att arbeta framöver. Kostnaderna här är inte alls lika höga, men de internationella förlagen har ju något som inte är att underskatta i dessa sammanhang; prestige.

För att lyfta finansieringsbördan från enskilda författare har flera pilotprojekt dykt upp där biblioteken istället betalar andelar för att köpa loss OA-böcker (t ex Knowledge Unlatched och Open Library of Humanities). Lite som konsortier vid inköp av elektroniska tidskrifter men med mervärde i form av fri tillgång. Ju fler bibliotek som är med, desto billigare blir det för varje enskilt bibliotek. Hur väljs då titlarna som köps loss ut? Knowledge Unlatched arbetar med flera universitetsförlag och kommersiella förlag, titlarna väljs ut av en expertgrupp där även bibliotekarier ingår. Det enskilda biblioteket får alltså en mindre möjlighet att påverka titelvalet, liknande de stora förlagens e-bokspaket, som också är svåra att påverka på titelnivå.

Slutligen, hur blir det då med synlighet och arkivering? Flera av bibliotekens discoverytjänster letar igenom Directory of Open Access Books där bland annat titlar från Routledge och Knowledge Unlatched indexeras. När jag gör några testsökningar på Google finner jag ofta förlagets version bland de första träffarna, och på förlagets webbplats anges tydligt att boken är fritt tillgänglig att ladda ned. De andra träffarna på förstasidan är oftast bokhandlare, och där är av förklarliga skäl informationen om att boken finns fritt tillgänglig inte alls lika tydlig. Överraskande få av titlarna står som fritt tillgängliga i Google Books, vilket kan förklaras med att böckerna där antingen ingår i Googles eget biblioteksprojekt eller att du som leverantör måste ha ett partneravtal med Google. Knowledge Unlatched har valt att arbeta med HathiTrust, som utöver att arbeta med arkivering också gör materialet sökbart på nätet. Flera förlag lägger också böckerna på sina egna plattformar, där det även ingår material som säljs till biblioteken. Både informationen om att boken finns öppet tillgänglig och arkiveringen kan då ifrågasättas.

I dagarna är Vetenskapsrådets förslag till nationella riktlinjer för Open Access utlagt för kommentarer. Rekommendationen är tydlig: böcker (hur vi nu ska definiera dem) bör göras tillgängliga den gyllene vägen. Onekligen har vi många och spännande OA-diskussioner att vänta framöver!

Camilla Hertil Lindelöw
Handläggare för publiceringsfrågor på Södertörns högskola

(Författaren ansvarar för ev. sakfel i inlägget)

Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.