”If you can´t beat them, join them” är ett engelskt talesätt som jag oftast svävande associerat till klyschiga repliker i hollywoodska b-produkter men efter mitt besök på konferensen Academic Publishing in Europe I Berlin I slutet av januari I år förvandlades uttrycket till en mycket konkret känsla när drygt 200 akademiska förläggare gjorde vågen för Open Access.
Det var en märklig upplevelse för någon som jobbat på golvet med open access de senaste 15 åren och alltid upplevt de kommersiella akademiska förläggarna som ”fienden”. Men… ”the times they are a changing”, om vi nu ska fortsätta på den inslagna vägen och tala i ordspråk.
Idag tycks det som om Open Access, vad gäller artiklar, blivit etablerat som vägen framåt både hos EUs styrorgan, forskningsfinansiärer och inom förläggarindustrin. Frågan är bara hur nu detta öppna och hållbara publiceringssätt ska implementeras på bästa sätt så att alla inblandade spelare blir nöjda…
Konferensen öppnades av Arnoud de Kemp, förläggare och redaktör, som arrangerat de senaste åren. Förmiddagen och första sessionen efter lunch ägnades åt keynotes som tog ett nationellt perspektiv på finansieringen av den akademiska publiceringen. Bland andra berättade presidenten för Leibniz Association, en paraplyorganisation för 86 olika forskningsinstitut i Tyskland, hur man gjort en deal med de Gruyter om att publicera sin forskning Open Access. Dame Janet Finch från University of Manchester och Adam Tickell från University of Birmingham redogjorde för de viktigaste punkterna i den sk. Finch rapporten (Report on the working group on expanding Open Access to published research findings) vars rekommendationer klubbades igenom av den engelska regeringen I somras. Kort sagt rekommenderar man ett blandat handlingsprogram för att öka utnyttjandet av forskningspublikationer finansierade av statliga medel och att accelerera ansträngningarna att uppnå en total öppen tillgänglighet till forskning utförd i Storbritannien. I första hand pekar man mot den gyllene vägen men inser också att publiceringsdatabaser och den gröna vägen kommer att vara mycket viktig många år framöver.
Efter lunch försökte John Vaughn från Association of American Universities och Brian Hitson från U.S. Department of Energy, office of scientific and technical information skissa nuläget för open access I USA. Vaughn talade en hel del om The Federal Research Public Access Act (FRPAA) som förespråkar öppen tillgänglighet till den forskning som görs på 11 större amerikanska myndigheter. Till skillnad från NIHs OA mandat kräver man kortare embargo perioder, istället för 12 vill man ha 6 månader. FRPAA har varit uppe och vänt flera gånger i kongressen, om jag förstod det rätt, men ännu finns ingen lagstiftning. The scholarly publishing roundtable report från 2010 nämndes också som ett viktigt dokument och ett stort steg framåt i USA-debatten. Initiativet till rapporten kom från representanthuset och vita huset som ville samla spelarna i frågan om open access och försöka utveckla någon slags koncensus policy gällande bevarande och tillgången till resultaten av federalt finansierad forskning. Den centrala rekommendation är något svävande vad gäller datum men säger ändå att varje federal forskningsmyndighet så fort som möjligt ska skapa och implementera en open access policy vars mål är full tillgänglighet till forskningsresultat som finansieras av myndigheten så fort som är möjligt efter att dessa blivit publicerade i en vetenskaplig tidskrift.
Så vad vi får oss till livs här under första delen av konferensen är en mycket tydlig fingervisning att myndigheter i viktiga publicerings- och förlagsländer alla pekar åt samma håll – Open access. När sedan Michael Mabe, verkställande direktör i den internationella förläggarföreningen ”Association of STM Publishers” summerar det nyligen avslutade PEER projektet, vars stora bidrag till OA-diskussionen var just att man synliggjorde den gröna vägen och arbetet med publiceringsdatabaser snarare än att man kom med några revolutionerande rekommendationer, säger att om författare parallellpublicerar i publiceringsdatabaser ökar nedladdningarna av förlagsversionen på tidskriftsplattformen med 11%, ja, då känns det som om alla plötsligt gör vågen och sjunger OAs lov. Halleluja!
Men så kommer professor Wolfram Koch från tyska Chemical society upp på talarpodiet och väcker mig från drömmen. Han tycker inte open access är någon framtidsväg och definitivt inte för kemister vars alster ändå inte läses av allmänheten (sic!).
Dock är Koch den enda talare som jag hör tala negativt om open access, och jag måste säga att det förvånar mig. Alla andra jag hör och talar med är inställda på att open access är här för att stanna och att all energi nu måste inriktas på att hitta lösningar och vägar som ger så många som möjligt plats att delta och bidra. Det känns oerhört positivt.
Förutom diskussionerna om open access fanns det en hel del annat av intresse för en bibliotekarie. Flera talare delade med sig av erfarenheter av Patron Driven Aquisition, både från förlags- och universitetssidan och även sessionen om digitala monografier var intressant.
Jag blev inbjuden till APE av IOS-press. Jag är glad att jag tackade ja eftersom det blev min första konferens där jag tog tillfället i akt att lyssna mer intensivt på andra spelare än bibliotekarier och kommunikationsforskare och det gav mersmak. Förhoppningsvis innebär nya vindkantringen att det blir ett bättre klimat för samarbete mellan olika aktörer inom vetenskaplig publiceringen och att vi nu går in i en intensivare fas när alla tycks vara eniga om målet med resan.
Fast… för somliga är det nog en omvändelse under svärdet… och kanske måste vi se upp för kemister och andra krypskyttar så att vi inte plötsligt står handfallna och snopet måste påminna oss om Peters lag: ”If you cant beat them, join them, and then beat them” eller ”If you can´t win – change the rules”.
Peter Linde
http://www.ape2013.eu/html/full_programm_2.html
